Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå, hur gick det?» utropade denne. »Galant ser jag.
Det var ena bestar att vara stora. Tänk, jag tror,
att de ännu lukta krutrök. Min sann är icke vingen
svedd på den ena. Ni har dröjt bra länge. Jag började
verkligen blifva orolig. Hör på Karin, ge nu gossarne
aftonvard!» – De bugade sig; men ingen vågade omtala
äfventyret.
Två efterlängtade ting i verlden hade Nahum ännu
icke sett, en kung och en biskop. Den senare hade, som
det sades, under hela hösten och vintern vistats i
hufvudstaden för att biträda vid utarbetande af en ny kyrkohandbok;
den förre var mindre hopp om att någonsin få skåda.
Frampå våren gingo dock båda önskningarna i verkställighet.
Likt en löpeld utbredde sig ryktet, att monarken snart vore
att förvänta till staden. Nahum hade visserligen ur salig
domprosten Våhlins svenska historia hemtat ett slags
nödtorftigt begrepp om, hvad man förstod med en konung:
1:o under hedniska, 2:o under kristna tiden. Den förre for
kring alla haf, härjade, brände och gjorde byte, tills han
sjelf antingen blef dränkt, hängd, ihjelslagen eller innebränd.
Den senare kunde tappert slå både danskar och ryssar, älskades
af de lägre, hatades af de högre och måste ej sällan umgälla
sina välgörande åtgärder med att bli lönmördad eller
förgifven. Den förre stärkte sin lekamen med fraggande mjöd,
den senare med kirsedrank och Rostocker-momma. Alla
voro de till det mesta dugtiga karlar, tappra i krig, trofasta
i löften, stränga mot den uppstudsige, milda och förlåtande
mot den ångrande, prutade icke med sitt eget lif och kunde
väl slå sin man för örat, så att han tumlade. – Visserligen
hade han sett ett porträtt af en konung, nemligen den
ofvan nämdes, på locket af ett tennstop; men det var blott
i tenn. Emellertid blef han snart tillfredsstäld.
På en torsdags eftermiddag inryckte några kompanier
soldater till vaktgöring. Morgonen derpå viftade en svajande
plym i vinden. Det var en kurir. Man skyndar sig i
galopp att följa honom vid sidan; han sitter af, man framstiger
till honom och frågar: »när anländer konungen?» Klockan
tre blef svaret. Allmän uppståndelse. Ungdomen får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
