Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig ned i gräset, utsträckte vällustigt ben och armar och
insomnade med hatten lagd öfver ansigtet, för att skydda
sig för solen. och myggorna. När han vaknade, stod dagen
å nyo högt på himmelen, och nu kände han sig så stärkt,
att han reste sig upp och såg rätt glad och belåten ut.
Men nu först varseblef han, dels att han i gräset och nattdaggen
nedsudlat sina kläder, dels ock att oxarne burit
sig obeskedligt åt med hans hatt, hvarföre han i hast blef
mycket allvarsam och mulen i sitt ansigte. – »Hvarföre
ser du så bekymrad ut?» sade krukan. – »Hm!» sade han
och pekade än hit och än dit. – »Det skall jag nog skaffa
råd för,» sade hon, gjorde åter en artig piruett och vandrade
af till det vanliga stället.
Kring ett stort aflångt bord sutto icke mindre än tolf
skräddare och sydde på de mest fina och granna tygstycken.
Då en af skräddarne skulle gå ut i ett angeläget ärende,
passade krukan på och smög sig in genom dörren. Mot
natten kommo skräddarne öfver ens att hvar och en stjäla
några klädningar; men, emedan de hvarje qväll vid sin utgång
visiterades, voro de i villrådighet, hvarest de till följande
dagen skulle förvara det undanstulna. De fingo då
krukan i sigte, hvarpå en af mästarne sade: »låt oss stoppa
i krukan, hvad vi snattat; dit går ingen och tittar.» – Det
skedde så. I det ögonblick, den lofliga societeten tågade
ut, tog krukan tillfället i akt och smög sig bort. När första
strimmorna af dagsranden framglänste, vaknade hennes husbonde
och frågade: »hvar har du varit?» – »I herrgården
att skaffa dig kläder.» – Den unge herren tog nu med
handen ned i krukan och uppdrog det ena plagget grannare
än det andra, allt af det finaste sammet och gull. Då
solen började skina derpå, skimrade hela nejden och foglarne
hoppade ned på ängen att se på detta ovanliga skådespel.
De enda kallsinnige åskådarne voro de fyrbenade
nöten. När nu ungherren dragit på sig en af klädningarna,
spatserade han oupphörligen fram och åter, vände sig om
på alla sidor och betraktade sin nya drägt med mycken
förnöjelse. Slutligen nedsatte han sig vid krukan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
