Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började sucka. »Hvarföre suckar du,» sade krukan, »har du
inte mat?» – »Jo, Gud ske lof! fri kost från grefvens
kök.» - »Har du inte dryck?» – »Jo, prisad vare himlen!
fri brygd från grefvens bryggeri.» - »Har du inte kläder?»
– »Jo, de allra grannaste, man kan tänka sig, från grefvens
egen garderob.» – »Nå, hvad fattas dig då?» – »Jag är
så för grufveligt ensam.» – »Hvad menar du dermed? Har
du icke mig och kamraterna der borta?» – »Jo, men du
är ju ändå bara en kruka och kamraterna fyrfota nöt.» –
– »Jag anar, hvad du menar, och jag skall försöka göra
dig till viljes; men detta blir det svåraste uppdraget af alla.»
Hon gjorde derpå sin vanliga piruett och trippade
bort till herrgården. Efter gammal vana besökte hon allra
först köket. När tjenstepigorna fingo se henne, blefvo de
alldeles ursinniga. Den ena fattade ugnsrakan, en annan
eldtången, den tredje diskbaljan, och en fjerde började att
sparka henne med foten. – »Du förbannade kruka, ut med
dig, ut!» – Krukan hoppade undan ned till brygghuset.
Ett lika öde träffade henne der, hvarpå hon flyktade upp
på gården.
När skräddarne genom fönstret blefvo henne varse,
hoppade de alla på en gång ned från bordet, så att det
ljommade i hela byggningen; den ena tillgrep en aln, en
annan fattade sitt pressjern, och den tredje saxen, och rusade
ut för att anfalla krukan. Men, som hon var något
lättare på fötterna, räddade hon sig undan i trädgården.
Den unga fröken stod just då på terrassen och uppband
några liljestänglar med sina snöhvita fingrar. Hon väcktes
ur sina betraktelser af det ovanliga sorlet och den stora
folkskockningen, och skyndade till stället, der krukan fann
sig omringad. Vid åsynen af krukan sade hon: »ack! se,
der har jag den krukan, hvilken jag så mycket längtat efter,
för att i den få plantera min stora sköna törnros.» – Härpå
hoppade hon af glädje upp i krukan; men denna var ej
sen att skynda undan med den vackra bördan och lopp så
fort, att hvarken tjenstepigorna eller brygghusfolket, än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
