Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och slickar tassarne på tvättbrädet, har kanske onda tankar
i sinnet; och i pilen, som doppar grenarne i vattnet, lockar
en bofink.
Nu rullar vagnen fram. Der sitta de alla tre ungherrarne,
vaggande, leende, jublande; en tolfskilling åt hållkarlen,
en nick åt uppasserskan, som står och upprullar
gardinen. Klatsch! nu är man på gatan; klatsch! nu är
man utom bommen; klatsch! nu är man i det fria gröna bland
böljande åkerfält och med kattfötter, smörblommor, elggräs
och geranier beströdda ängar. Ha! hvad vinden flägtar
skönt, gudomligt! dammet kastar sig bakåt, hästarne äro
förträffliga, vägen som ett golf. Der flög en åkerhöna upp!
– »Ack, den som haft sin bössa till hands!» – Der niger
en flicka i sitt röda snörlif med mjölkbyttan på hufvudet!
– »Ack, den som varit snabb med en slant; det var en
vacker byting.» – »Hvems är den herrgården?» – »Grefvens.»
– »Och den herrgården?» – »Grefvens.» – »Och de
der hvita hästarne?» – »Grefvens.» – »Hvilken grefves?»
– »Grefvens.» – »Se der, ett soldattorp! ja, min sann rättar
icke karlen sig för oss! Tack min gosse, tack! – Ptr! ptr!
håll! håll! jag tappade min näsduk. Skjutsbonde, skynda
dig och spring efter honom! Skynda, ty vi hafva brådt om!»
För dem, som befinna sig på det öppna hafvet, är det
ett tecken, att land ej är långt aflägset, när vissa foglar
börja synas eller när aromatiska blomsterångor kringflyga
med vinden. Ett dylikt förhållande framstälde sig för våra
resande. Ju närmare de nalkades brukspatronens gods, ju
mer tyckte de sig i fysionomierna på dem, de mötte,
upptäcka en art bacchanalisk frodighet och välmåga, och när
de vid en grind tillsporde en gubbe med rödblå näsa, hvad
tjenst eller sysselsättning han haft i sin raska ålder, och
erhållit till svar: »jag har varit bränmästare», kunde de
nästan slå sig i backen på, att de hade brukspatronens
landtgård i farvattnet. Äfven trodde de sig förnimma en
viss drufvodoftande ånga, som på ett öfverraskande sätt
trädde dem till mötes. Det senare var väl mera en
humoristisk inbillning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
