Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riddarekläder, betsel, solar, stjernor, månar, en transparent
och Gud vet allt hvad. Med mycken försigtighet aflyftas
och gömmas vid ankomsten samteliga tillrustningarna;
garderoben inbäres i lusthuset; uppassaren tillsäges att taga
sitt logis på någon skulle öfver natten, akta sig att bli
upptäckt eller visa sig, på qvällen rusta till fyrverkeristänger
och öfriga apparater ner vid sjön, taga några dagsverkare
till biträde, m. m.
Efter en stund kom den lilla trogna Lovis ned för att
underrätta sig om de unga herrarnes ankomst och fråga,
hvad som befaltes: pipor, tobak, ljus, bolster, kuddar, o. s. v.
– »Alls intet af detta; bed endast fröknarna, att de senare
på aftonen, när de kunna slippa ifrån, nedskicka tre skärp,
hvilka vi såsom riddare skola bära om lifvet. Nålar skall
du skaffa, spegel, kam, en sax, litet tråd m. m.» – Flickan
uträttade orderna punktligt. Afsigten var att på förhand
pröfva drägterna. – »Ack, min Elise!» suckade
Bernhard, då han satte hjelmen på sig. – »Ack, min Dione!»
ropade Axel och gaf en slängkyss i luften, i det han
pådrog sig den skimrande liftröjan. – »Ack, min Felicie!»
framstammade Carl, i det han hängde på sig manteln, och
så hörde man åter: »Ack, min Elise! Felicie! Dione!»
»Men, hvad här ser ut! låt oss städa i ordning, i fall
de sköna komma!» – »Ja, välan,» sade Bernhard; och
det för ögnablicket umbärliga utbars; bord och stolar sattes
på sina ställen, myggorna jagades ut, fönstren stängdes,
lappar och tråsändar upplockades från golfvet och kastades
ut i buskarne. Nu var allt städadt och galant. – »Åh ja!»
pustade Axel, »om morgondagen ändå ville framglänta ur
öster? Se, der ha vi ju silfvermånen mellan träden, eller
midnattsmånen, Diana, Selene, Luna, eller hvad han kallas.»
– »Ja, min sann, synes han icke der,» suckade Carl och
nedsatte sig i soffan.
Det var också en härlig afton. Skall jag beskrifva den?
Nej! ni har ju redan beskrifvit en sådan förut? Ni
öfverlastar er bok med för mycket lappris-glitter. Nog veta vi,
huru en måne ser ut och att det skymmer om aftonen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
