Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du skall taga ett litet bref med dig,» sade Axel. – »Jag
kommer strax igen.» – Derpå hoppade hon åter ut och
lade den lilla ljusa locken till rätta och smålog öfver det
höga förtroendet. – »En gudomlig idé,» utropade Carl,
ni inrätta oss här på stående fot en ordentlig skrifbyrå
och afskicka bref på bref.» – Axel satte sig ned och skref:
»Till våra hulda, evigt dyrkansvärda älskarinnor! Är
det ännu en dröm, sköna himlaväsen, blott en dröm, att I
älsken oss, eller fastmer en sann verklighet? Ja, det är
verkligt. Vi hörde ju af edra egna läppar den saliga
bekännelsen; o! så måtte det då stå fast, så fast som denna
jord, att våra band äro oupplösligt Ack! när kommen I
och förlossen oss? Dock, skönare fängelse hafva inga fångar
egt. De mest förtrollande drömmar hafva omsväfvat oss,
de mest tjusande bilder stått vid vår sida. Älska, älska,
älska, älskar älska, se der, hvad vi drömt om, tänkt, känt och
inandats. Än I, hulda älskarinnor? Hafven I ock inneslutit
oss i edra drömmar? Ack, låt oss veta det. Vi brinna af
längtan, af hopp, af tro, af otålighet, af fröjd, af kärlek.
Snart, snart, annars brinna vi upp. Lusthuset står redan
till hälften i låga. O, se! der återkommer brefbärerskan.
Vi måste sluta. Evigt, evigt, evigt edra tillbedjare – Axel,
Carl, Bernhard. Klockan 5 på morgonen.
P. S. Älskar du mig, Dione? mer än en hel evighet
din Axel.»
»P. S. Blir du mig trogen, Elise? glöm ej din trogne
Bernhard.»
»P. S. Än Carl då, Felicie? Jag kysser din hand
och svär vid dina ögons blixtrande eld, dina kinders
purpur, att jag högre älskar dig, än de två der ofvan. Din
beständige slaf – Carl.»
»P. S. Det är inte sant; tro honom ej, Dione och
Elise! – Axel. Bernhard.»
»P. S. Låt oss få litet gult silke. Hur lider det med
tillställningarna? Är hennes nåd bortbjuden, och när reser
hon? Hur kläden I er! – Glömmen ej edra riddare med
ett skyndsamt svar!»
Den lilla Lovis myste på munnen, när hon undfick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
