Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyndsamt som möjligt befaller han inspektoren nedhemta Kloka
gubben. Men der finnes intet botemedel uppgifvet mot
skrapnos. Slutligen föreslår någon såsom ett osvikligt medel
att påstryka ägghvita ooh belägga näsan med bok- eller så
kslladt bladguld. Lyckligtvis egde man båda delarne till
hands. Kökspigan slog sönder ett ägg, och fänrik Carl
sprang efter guldet hvilket blifvit öfver vid utstyrseln af
den ståtliga pappershjelmen. Nu skedde påstrykningen och
derefter påläggninen. Solen sken just då upp, och det
mest granna skimmer, likt skenet från en reflexionsspegel,
bredde sig från ryttmästarens näsa öfver sopbacken och de
murknade spånorna. Man vågade ej skratta högt; dess mer
fnyste man i mjugg, i synnerhet tyckte de tre damerna,
att det var högst roligt.
Nu tager färden sin begynnelse. I spetsen rida två
trumpetare, tätt efter dem kronofogden och länsmannen,
derpå de tre riddarne, efter dem de trenne sköldmörna,
med drägter af samma färg, som deras älskares riddareband,
derpå guldnäsan, och sist komma de tvenne kalescherna.
Torprarne under godset uppblicka från äng och åker med
förvåning på sin husbondes glimmande näsa och aftaga
vördsamt hatten; ja, en gris, hvilken fick sin patron i syne,
blef alldeles förskrämd, fnös och sprang, såg upp med
trynet och tog åter några förtviflade språng, liksom hade
han blifvit fånig.
Den lilla, vackra frun satt emellertid på trappan af
féslottet, alldeles som »en herdinna, högtidsklädd» och
hade framför sig ett litet snöhvit lam. Det roade henne
att emellanåt taga den vackra bytingen upp i famnen och
kyssa honom. Modern stod bredvid och såg på med stora,
dumma ögon. Också hon hade i sina unga dagar varit
qvick och ett lofvande geni, ehuru förhoppningarna som
vanligt med året kommit att slå felt. – Nu först förmärker
jag någonting, hvarom jag ej förut underrättat läsaren, att
vår täcka fru har ett par de allra nättaste fötter, man kan
föreställa sig. Jag ser det af spåren i sanden vid trappan.
– Fruntimren ega nemligen en oefterhärmlig lätthet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
