Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arbetet var fullgjordt. Då bröt mamsell Greta med
halft darrande hand den skönaste, hos kunde upptäcka af
törnrosorna, en nyss utuprucken, lefnadsfrisk och
kärleksrodnande, och räckte henne åt magister Falallelej, småleende,
blygt, oskuldsfullt, men med uttryck från ögat af den ömmaste
känsla. Med mycken grace tog han den räckta symbolen,
tryckte henne till sina läppar, den käraste och ljufvaste
af alla skänker, han i tiden erhållit. Här strålade nu
öfver de båda en outsäglig himmel af förtjusning. – »Och
jag har intet att gifva kusin till baka,» suckade adjunkten
och kysste än en gång den mysande och doftande rosen.
»Skänk bör föda återskänk,» tillade han efter en paus och
afbröt likaledes en blomma (det var en levkoja), fogade
dertill ett par myrtenqvistar och räckte den lilla gåfvan åt
Greta. Hon i sin ordning kände sig äfvenledes öfverströmmad
af en himmelsk salighet, neg, rodnade, tackade och
satte den kära åminnelsen vid det bäfvande bröstet. Nu
hördes det prassla i gångarne. Man vaknade ur drömmen.
Båda vände åter hvar och en till sitt. En hel timme satt
magister Falallelej vid sin pipa och betraktade den
oskattbara gåfvan, drog långa, hvirflande bloss öfver rosens
hufvud, utan att rätt komma sig för, hvad han skulle företaga
med henne, antingen sätta blomman i vatten, inlägga henne
till ett herbarium eller deraf mala en rosenperla att bära i
urkedjan. Slutligen påminde han sig i Fischerströms diktionär,
på bokstafven B., hafva läst, huru blommor länge
kunna förvaras i sand. Han afklippte för den skull med
en sax det afbrutna stället, så att det blef jemt och utan
någon slitning af trådar från stjelken eller barken, vaxade
den lilla ändan, tog en liten stenkruka, satte rosen deri
och öfversållade henne med våt sand, samt lät nedställa det
helgade kärlet i källaren. En underlig behandling af en
så dyrbar present! Tanken var likväl ingifven af sjelfva
kärleken, och få vi kanske framdeles se, hvilka följder häraf
komma att alstras. Mamsell Greta vidtog ett helt annat
sätt, och det, som är hela hennes kön eget, hon satte
buketten i vatten. Ett ritadt glas med förgylda ränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
