Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om han än en gång fick höra detta ord från Gretas läppar,
skulle han sätta henne i stocken, och magistern skulle bli
suspenderad. Adjunkten erhöll äfven sin dusch. – »Han
hade bort ega mera förstånd än en tokig flicka och så
pass mycken kännedom af sin katekes, att han kunnat
inse det anstötliga i en slik köttslighet!» o. s. v. – Greta
nedgick bland palsternackorna i trädgården att gråta.
Magistern ansåg enligt Hufeland nyttigast att på det besagda
duschbadet taga sig en dugtig spatsergång.
Från den dagen uppreste sig liksom en ogenomtränglig
skiljemur mellan de älskande. Greta vågade knappt se på
adjunkten än mindre tala vid honom, om ej i högsta
nödfall. Likaså magister Falallelej. Var Greta tillstädes och
prosten inne, tittade han antingen i taket eller ned i golfvet.
Hvar gång han nedkom i salen, stod han der som en
backhare, färdig att vid minsta knäpp taga ett språng till baka
ut i farstun. Båda buro sitt lidande inom sig, utan att
drista meddela det åt hvar andra eller söka tröst derför.
Flöjttonerna bortdogo. Nankinsklädningen hängde obrukad
på en spik, och magister Falallelej återtog i förtviflan sin
fusel. Att drista tänka så högt som det, att hoppas i en
framtid erhålla mamsell Gretas hand, var för honom numera
förgripligare än att tro sig en gång kunna blifva biskop.
Han insåg sin ringhet och drog sig som snäckan till baka
inom sin förra ställning. Äfven för Greta hade hoppets
stjerna gått i moln. – »Söta pappa vill ej,» suckade hon
»och se! då står ej saken att hjelpa.» – Likväl hade hon
svårt att öfvertyga sig om brottsligheten af det ingångna
kusinaget. Hon hade bifallit det samma i allsköns tukt och
ära. Men, då prosten kände äktenskapsbalken grundligare
än både Greta och adjunkten, resignerade hon under den
fromma tron: »söta pappa har förmodligen rätt i sitt
påstående, då han tagit pastoralexamen, hvilket magister Falallelej
ännu icke gjort.»
Lättare blifver det för en karl att lösslita sig ur
kärlekens bojor, än för en qvinna, och det af många skäl. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
