Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Aning och sympati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverströdda kinderna, de blomstrande läpparne, på hvilka än
ett fint smålöje, än ett melankoliskt uttryck sväfvade, samt
slutligen de väl proportionerade formerna, det vackra uttalet,
ledigheten i rörelserna, de sediga och angenämt blyga,
stundom naiva åtbörderna, så ega vi teckningen färdig.
»Hvad drömmer nu min unge vän om?» afbröt jag,
sedan vi en stund iakttagit tystnad. Han såg upp och
smålog. »Om jag säger det, så får jag åter en förebråelse,»
blef hans svar. »Det var i afton första gången, jag i år
hört göken. Han tillropade mig söder ut, och södergök
betyder ju dödegök.» – Jag genmälde: »gamla märken
gälla icke mer! Förmodeligen valde göken nu på
aftonqvisten söder för att undvika ha solen midt i ansigtet;
annars hade han väl blifvit östergök. Och hvad tillropet
beträffar, så kan det likaså väl angå mig som er.» – »Det
tror jag icke,» svarade han; »ty det ligger någonting, jag
vet ej hvad, i mitt inre, som säger, att denna är den sista
vår jag lefver, samt att jag snart skall dö.» – »Nå, så
låt det då i Guds namn ske,» yttrade jag. »Maka åt er,
heter det beständigt, gif plats, gå undan. Det är hela
hemligheten af lifvet. Derpå packa vi ner i de der
mulllårarna, som kallas grafvar, tio och tio, hundra och hundra,
någon gång tusen, tills basun-engeln kommer med den
skrällande kallelsen, och de tillpackade stoftkläderna
utskakas, och en hvar skyndar att leta rätt på sitt plagg. Ett
förskräckligt rafsande. För en del hafva då kläderna
förbytt sig i de mest prydliga drägter, för andra i de mest
trasiga och smutsiga. Mången konung kommer då att se
rätt pjaltig ut; mången tiggare att skimra klarare än
aftonrodnan der borta. Men nu stöta vi åter på den gamla
surdegen.» – För att afbryta detta ämne började jag vända
samtalet på honom sjelf, hvem han var, om hans föräldrar,
med mer dylikt. Han underrättade mig, att fadern, hvilken
för flera år sedan, dött, varit lärare vid stadens skolverk,
att han sjelf studerade och ämnade sig frampå hösten till
universitetet, att han egde en mor, hvilken ännu lefde, samt
trenne syskon. Då han i begynnelsen af vårt samtal hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
