I:356 |
Vyss, vysseri vyss!
Du blåögda barn,
Ligg ej längre och lyss
På löfvenas fall
Och stormvindens svall
I den skyhöga ek;
Ligg ej längre och lek
Med fiskarens garn
Och det gungande flarn.
Du till sömn nu skall gå
I din vagga blå.
Vyss, vysseri vyss!
Var snäll och mig kyss,
Och så somna sen
I min famn, på min arm.
Slut nu ögat igen.
Jag vill snöra din barm,
Jag vill linda din hand
Med små silfverband.
Kring om halsens smaragd
Skall kristallen bli lagd,
Med sin glittrande rand.
Vyss, vysseri vyss!
Nu till afsked en kyss,
Den är kall, men en gång
Du en varmare får
I:357 |