Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den oro käns ej mer som sig i faror tänder.
Man idel frögderop i allas munnar hör,
Och allmän säkerhet en allmän glädje gjör.
Så glädie solen, fram ur sorgemålnen bryter:
I dag vårt Fosterland blott frögdekrantsar knyter;
Ej klago-suckar hörs af sorgeklämde bröst:
Vår ADOLPH från oss flytt; men GUSTAV är vår tröst.
Det tycktes himlen oss i mörker ville lämna,
Och et oläkligt sår, med ADOLPHS bortgång ämna:
Vår saknad var så öm, som hvad vi mist var stort,
Och Thronen, stöddes ej af den oss trösta bordt.
Hvad lisa at med den, så ömma känslor dela,
Som känner lika ömt och hiärtan lärdt at hela?
Men ack! vid Hjeltens död den äfven borta var,
Hvars åsyn mildra bort förlusten af en Far.
I andra länder, Han sig äfvigt lof bereder,
Den samma stund, då här, en ADOLPHS Sol gått neder.
Hvi fick så mycken Dygd, ej äfven på sin lott,
At ännu flere år, få göra Sverge godt?
At stor i mod och vett, ej falska strålar läna,
Det är en Dygd, som tycks en Efvighet förtiäna;
Men Adolph dock gått bort.... hvi händer Himmel så?
Jo Dygden, bör sin lön, och Du din Älskling fa.
Dock, när en allmen nöd vårt kära Svea hotar,
En GUSTAF kommer hem, och Rikets refvor botar;
Vår CYRUS, visa steg i vår förvirring tar,
Och det förenadt blir, som nyss förskingrat var:
Fast en så stor Förlust, Hans ömma hjerta sårar,
Dock glömmer Han sig sjelf, at hämma våra tårar,
At lifva upp vårt mod och dela vårt besvär.
Hvad TlTUS var i Rom i Sverget GUSTAF är.
Regenter! alle I! som länders öden gören,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
