Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Du mins den glada tid, de sälla ungdoms åren,
Då DORIS växte up, så mild, så täck, som våren;
Du mins hvad liflig eld i hennes ögon brann;
Du såg, och blef bestört vid all den glans du fann.
25 Naturen lekte här i upsyn, tal och seder.
Hvar blick den fägring bar, som fängslar och förleder,
Hvar åtbörd, det behag, som binder, eldar, rör,
Hvart ord, den sedighet, som Dygden vördad gör.
Hon gaf et ögnakast, och strax et hjerta tändes;
30 Hon talte, och des eld i vördnads-flammor vändes.
Hon var i omgängs-art, lik dagen i sit sken:
Beständigt lika mild, beständigt lika ren.
Så var hon lyckligt född, at almänt tycke vinna;
Men ock, at nöjets väg som oftast stenig finna.
35 Hon hade ärft den lott, som blott til Hjeltar hör,
At pligta för en dygd, som andras lycka gör.
Min Sång-Mö, stadna här––––––––-Förgät de mörka tider,
Då blod, och namn, och plikt, mot Doris ömhet strider.
Förgät des oförrätt–––––— Et vidrigt öde glöm,
40 Och elda blott de drag, som tekna dess beröm.
Säg, hur hon Atis såg: Hur hon hans kärlek tände:
Hur älskansvärd han var: Hvad hennes hjerta kände:
Beskrif en ömsint Dygd, som tusen motstånd fann;
Beskrif et såradt Bröst, som blödde och som vann.
45 Ja säg, hur Atis Vän, sin tro i skiften öfvat:
Hur Ömhet knöt et Band, som Lyckan fåfängt pröfvat.
Säg, hur Naturen sjelf sit egit sköte ref,
At störta en förtjenst, som dock beständig blef.
Men molnen skingra sig, som tungt kring fästet flyta,
so När ljusets klara bloss ur himla-hvalfvet bryta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
