Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad? fasan icke mer omkring din hjessa drar
De mörka hvirflars hot, som fall och tårar båda:
Framför Dig, vi ej mer den sorgsna aning skåda,
Som himlens vrede tecknad bar.
Du kommer at välsignad blifva;
Och at det Guda blod åt verlden återgifva,
Som runnit i Ditt skjöt, och som vi dyrke än:
O Gud! En Vasars Son, Du lemnar oss igen!
Skall jorden då, i bytta skrudar,
Vid polen, up mot himlen nå?
Skall Sverige än en GUSTAF få?
Och Norden bli ett hem för Gudar?
O Du, som Sverges väl och världens vällust gjör!
Du, som oss himlen sågs med ädelt högmod gifva,
Då, när för underverk, han ville dyrkad blifva!
Du, som min vers ej nämna tör,
Och hvilkens namn, skal tiden trotsa!
Det var ej nog för Dig at aggets bolverk krossa;
At resa Vasars Thron, som mångvälds yra fält,
Och tvinga, lik en Gud, Dit folk at blifva sält:
Din ära skulle högre blänka;
Du skulle, til vår sällhets trygd,
Oss Vasars blod och Vasars dygd
För verldens sidsta åldrar skänka.
Så när en trottsig ätt, med sträckt och hädisk arm
Ur öpna himlars sköt och vattens afgrund, kallar
De vilda böljors ras, som jorden öfversvallar,
Och dränker fostren i dess barm;
Den Gud, hvars mildhet är dess ära,
Den Gud, som är för stor at verlden blott förfära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
