Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Det milda löje, som förstår
At sedigt röja hemligheter,
De angenäma varsamheter,
Och sluga oförsigtigheter,
Och den förtjusningsfulla tår, 5
Som törstar då han förebrår,
Och de små fina artigheter,
Som ge, och plåna ut förtreter,
Kort, alla slags behagligheter
Som pläga rimma hos Poeter, >«
Man i hans sällskap skåda får.
Han kom knapt utom sin borg, säger sagan, förr än han
inte viste hvarest han var. Man gjorde honom på få ställen
någon särdeles höflighet, och ingenstädes tycktes man emottaga
honom såsom sin öfverherre. Det var en Henric IV för hvilken 16
man igenstängde dess egen hufvudstad. Gifter man sig då
icke mera i detta Landet? frågade han med förtrytsamhet en
af sina hofbussar. Utan tvifvel min lilla Baron, svarade en
präst, som i det samma gick in på Tre Tunnor med fickorna
stinna af lysnings- vigsel- och barns-öls penningar. Astrild 20
både bleknade och rodnade. Parbleu, ropar han ändteligen,
dessa sväfvande varelser af hvilka man endast ser ansigtet
och skoklackarne, som le så artigt, och som äfven kunna
rodna, äro de icke fruentimmer? eller äro de det utan at
hafva hjertan?–––––––I det samma blef han varse en sexti- 2s
årig gumma som leddes af en yngling. Hon hade pudrat
sitt gråa hår och belagt sin skrynkliga panna med en tour
efter nya viset. Det tycktes som hon sade artigheter, men
som hon hade ondt om tänder, förstod man henne icke
särdeles. I sin darrande hand bar hon en diger beurse, hvilken 3,1
syntes trösta henne för den förtretligheten at omkring sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
