Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: morgon och förmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
patron, när den, som vi älskar, inte har någon kärlek att
giva oss."
Charlotte reste sig hastigt, vek ihop brevet och lade det
i sin klänningsficka, såsom om det skulle kunna vara henne
till skydd och hjälp. Några ögonblick därefter var hon på
väg fram till kyrkbyn.
När hon kom till häcken utanför organistens täppa,
stannade hon ett par ögonblick och bad en tyst bön. Det var
hennes mening att försöka beveka Thea Sundler att sända
Karl-Artur tillbaka till hans mor. Hon ensam kunde göra
det. Charlotte bad Gud, att han måtte fylla hennes stolta
hjärta med tålamod, så att det skulle bli henne möjligt att
vinna och röra denna kvinna, som hatade henne.
Hon hade lyckan att finna fru Sundler ensam hemma.
Charlotte frågade om Thea kunde skänka henne några
minuter, och snart satt de mittemot varandra i fru Sundlers
lilla nätta förmak.
Charlotte ansåg sig böra inleda samtalet med att be om
ursäkt, därför att hon hade klippt av de där lockarna.
— Jag var så förtvivlad den dagen, sade hon, men det
var naturligtvis mycket illa gjort av mig.
Fru Sundler visade sig mycket tillmötesgående. Hon sade,
att hon innerligt väl förstod Charlottes känslor. Hon tillade,
att hon själv hade ännu mycket större skäl att be om
förlåtelse. Hon hade trott på Charlottes skuld, och hon ville
inte neka, att hon hade dömt henne mycket hårt. Men från
och med denna dag skulle hon göra allt, allt, för att
Charlottes heder skulle bli återupprättad.
Charlotte svarade med samma artighet, att hon var henne
tacksam för detta löfte, men för närvarande fanns det
något, som låg henne vida mer om hjärtat än det egna
rättfärdigandet.
Härpå berättade hon för Thea Sundler om överstinnans
svåra olycksfall och tillade, att Karl-Artur troligen inte
visste, att hans mor hade lidit så farliga skador. Eljest hade
han väl inte kunnat lämna Karlstad utan att säga ett vänligt
ord till henne.
Men härvid hade Thea blivit mycket förbehållsam.
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
