Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: morgon och förmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖRDAGEN: MORGON OCH FÖRMIDDAG
Hon sade, att hon hade funnit, att Karl-Artur i alla
viktigare handlingar leddes av något, som rentav tycktes
vara gudomlig ingivelse. Vad han än företog sig, så
vandrade han på Guds vägar.
Charlottes bleka kinder färgades av en liten rodnad vid
dessa ord, men hon fullföljde sin framställning utan att
yttra något bittert eller sårande. Hon förklarade blott, att
det var hennes fasta övertygelse, att överstinnan aldrig skulle
komma att hämta sig efter brytningen med Karl-Artur. Hon
frågade om inte Thea fann det hemskt, att han skulle få
sin mors död på sitt samvete.
Fru Sundler svarade mycket vackert och värdigt, att hon
litade på att Gud skulle hålla sin skyddande hand över både
mor och son. Hon tänkte sig, att det kanske var Försynens
mening att föra den kära tant Ekenstedt fram till en mera
allvarlig kristendom.
Charlotte såg framför sig det gulbleka ansiktet med det
hotfulla uttrycket, och hon fruktade, att överstinnan
svårligen på denna väg skulle föras till någon bättre
gudsfruktan. Men hon avhöll sig från varje oförsiktigt yttrande,
sade endast, att hennes egentliga ärende var att bedja Thea
använda sitt inflytande över Karl-Artur till att åstadkomma
en försoning mellan honom och hans mor.
Fru Sundlers röst blev lägre, mer läspande, mer oljigt
ödmjuk än någonsin. Hon hade kanske något inflytande på
Karl-Artur, men när det var fråga om något så
betydelsefullt, vågade hon inte använda det. Härvidlag måste han
besluta själv.
"Hon vill inte", tänkte Charlotte. "Det var, som jag trodde.
Det tjänar ingenting till att vädja till hennes barmhärtighet.
Hon gör det inte utan vederlag."
Hon reste sig med samma självbehärskning, som hon hade
visat hela tiden, sade ett ytterst hövligt farväl samt gick mot
dörren. Fru Sundler följde henne, medan hon livligt
utvecklade sina tankar om det ansvar, som ålåg den, som hade den
lyckan att äga Karl-Arturs förtroende.
Charlotte, som stod med handen på låset, vände sig om
och kastade en blick inåt rummet.
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
