Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde afdelningen, om bränbara ämnen - 1. Om Svafvel (§§. 194-206)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§;§. 196, 197. Om Svafvel. 2rr
Anm. Eger luften tilträde antändes svaflet. Denna
förbräanning är beledsagad med en ganska sträng lukt
af flycktig svafvelsyra: längsammare den sker, dess
mer bränbart beholler syran, hvilket vid häftigare
brand förtärdes. Til silkes och andra ämnens svafling
bör derföre förbränningen gå så längsamt görligt är.
d,) Vatnet i recipienten finnes nu
gulaktigt och grumligt af fina svafvelpartiklar,
hvilke kunna samlas, om vatnet slås i et glas
och får der afsätta dem. Alt svaflet väges,
och då finnes emot insatsen hallten. Den,
som holler under 15 procent lönar ej at
arbetas. Svaflet, som ärhollits, är gråaktigt
och mycket orent, men kan renas enligt
följande §.
e) Lämningen i retorten berstår vanligen
af svartgrått pulver och merendels några
hela bitar kis, som legat öfverst och fådt för
liten herta. Det holler ännu nog svafvel,
ty i slutit kärl släppes endast hvad
öfverflödigt är til skärsten. Häraf kan tilredas
järnvitriol (§. 8e).
At sablimera svafvel.
§. 197. a) Svaflet sönderstött och
blandadt med 13 til 2 delar pulver af fint bränd
lera slås i lerkolf, hvilken insättes i
vindugn och med hjelm betäckes. När sedan
eldas upstiger svaflet i fint pulver, som sätter
sig i hatten och uputi kolfven, samt kallas
flores sulphuris, utan at hafva andra
egenskaper, än annat rent svafvel.
b) Detta kan vigare ske i retort och
2 sand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
