Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen, om metaller - 3. Om halfva Metaller (§§. 305-338)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
r 364 Om balfva Metaller. §§. 310-312.
högeligen svårsmält. När den icke drages af
magneten betyder det ej annat, än at arseniken är i
sådant förhollande tilstädes, som det hindrar. Han är
tämmeligen eldfast, dock i sträng och långsam eld
flycktig. Regulus drages altid af magneten, om
icke arsenik i viss mängd är närvarande, ja befinnes
ibland sjelf vara magnetisk. Dess färg år hvit,
understundom dragande i rödt: brottet är
gemenligen stältätt.
II:o Den förslaggas nödigt.
Anm. 2. Af denna grund kan den tilsättas vid
profver af svaga järnmalmer (§. 300). Denne
halfmetall både trögt släpper och snart ätertager phlogiston.
Om dess uplösningar se §§. 89, 101, 117, 130,
142 och 151.
§. 311. Nickel blandas ej med silfver,
men väl med järn, vismut, cobolt och
arsenik: med de öfrige äro ej försök gjorde.
Anm. Nickel förenas med alla metaller, utom silfver,
quicksilfver och zink.
At probera kupfernickel.
§. 312. Den svenska är gulaktig,
smägnistrig och merendels isprängd med hvita
gnistriga ådror, som holla järn och cobolt,
hvadan ock regulus af det förra blir något seg
och pipug i brottet. Tyska kupfernickeln
är gemenligen tät och gul, ej olik kis,
holler ej mycket järn, men ibland något
silfver, som i litet korn hänger vid regulus,
då den utsmältes.
Ju grönare kalken blir i råstning dess
rikare på nickel, men ju rödare dess
järniäl och från järn är den nästan aldrig fri.
början af råstningen går svaflet, och
sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
