Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette afdelningen, om färgning - 4. Om svart färg (§§. 380-386)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§. 386. Om Svart fårg. 445
Grätt med gall och vitriol är altid äckta och göres ej
annorlunda.
Anm. 6. Färgkonsten är ännu längt ifrän
fullkomlighet, ty det är icke nog, at få vackra, utan böra
färgorne äfven vara äckta, samt kunna sättas på
allehanda gods. Hr. Dir. SCHEFFER upgaf 1748 til Riksens
Ständers Manufactur-contoir en berättelse om
färgerierne i riket, hvaruti han försäkrar sig hafva utrönt,
at sätta äckta gult på både ylle och silke med
åtskillige svenska ämnen: likaledes äckta svart: at 1 helt fat
Veide ej gifver mera färg, än å mark indigo, men
kostar så mycket, som 7-8 marker af den senare,
samt säledes 9. 10 gånger dyrare, än den är värd
emot indigo, hvarförutan han kände svenska växter,
som ej allenast kraftigare väckte gäsning, eller som
ärgare tala, satte indigon i drifning, än veide och
krapp, hvilken senare dessutom något dunklar, utan
ock säkert hindra, at färgen aldrig förloras, hvilket
af färgare plägar kallas gå durch: at han funnit
utväg til saflors rödt befästande emot solen: at af
utländska färgstofter endast följande voro nödige,
nemligen cochenille, krapp, saflor, indigo, samt tils
vidare för cattuns tryckerier något blåholz och
franska bär (grains d Avignon). Hr. SCHEFFER upviste
ock sedermera et helt stycke kläde, som han färgat
äckta mineral-grönt, samt färgade åt vänner
bomullsgarn äckta rödt, men de fleste desse och än
flere kunskaper blefvo aldrig af honom upgifne, och
äro ännu i dag i våra färgerier obekante.
At utröna om en växt holler någon nyttig färg uti
sig behöfves ibland endast kokning med gods i
tilräckligt vatten, men faftän ock icke på detta sätt
skulle ärhollas nägon märkelig färg, så fär man
deraf icke sluta til dess oduglighet, innan den med
tilsats af alun, koksalt, salmiak, pottaska, m. m.
blifvit försökt, hvilka salter ej sällan utvickla et annars
fördolt färgämne. Om örters decoct utdunstas til
hälften, silas och sedan blandas med allehanda salter,
får man i hast en stor hop uplysningar om dess
förhollande, genom de förändringar, som visa sig. m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
