Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Tyst! väck icke min Urban, som ligger i nästa rum
och sofver så godt. Ja, mitt hufvud är vått, och se mina
fötter! de voro förr så hvita som snö, men se nu huru smutsiga
de blifvit. Men jag har gjort ett löfte att icke tvätta dem,
förrän jag kommer till kungen och han har benådat Urban.
Jag är på väg till armén för att träffa honom; jag skall tala
till honom, som Grandier har lärt mig att tala, och kungen
skall benåda honom. Men hör på; jag skall också begära
nåd för dig, ty jag har läst i ditt ansigte, att du är dömd till
döden. Stackars barn! du är bra ung att dö; ditt lockiga
hår är så vackert; men likväl är du dömd till döden; ty du
har ett streck i pannan, som aldrig slår fel. Den karlen du
slog, tar lifvet af dig. Du har varit för hårdhändt med
korset och det gör din olycka; du har slagits med korset, och
du bär det om halsen i en hårsnodd––-Göm ej«hufvudet
under täcket! Har jag sagt något som bedröfvat dig? Eller
är du kanske kär, unge man? Ack, var icke rädd, jag skall
ej berätta detta för din käresta; jag är tokig, men jag är god«
mycket god, och för tre dagar sedan var jag ännu mycket
vacker. Är hon också vacker? Ack, hvad hon kommer att
gråta en dag! O, hvad hon blir lycklig, om hon kan gråta.«
Johanna började nu uppläsa begrafningsmessan med
entonig röst, men mycket fort och sittande vid sängen,
under det hon emellan fingrarne rullade kulorna i ett långt
radband.
Hastigt öppnades dörren; hon såg sig om och sprang
bort genom en liten dörr i plankväggen.
«Hvem knäfveln är här? Är det ett spöke eller en
engel, som sjunger likmessan öfver er? Och der ligger ni
emellan lakanen, som ni vore svept.«
Det var Grandchamp, som inträdde och blef så förvånad
att han släppte ett glas limonad, som han medförde. Då
han märkte att hans herre icke svarade, blef han ännu mera
häpen och upplyfte täcket. Cinq-Mars var mycket röd,
hvarföre den gamle betjenten, som slutade att blodet stigit åt
hufvudet och nästan qväft honom, tog en skål kallt ratten, som
han hällde Öfver ynglingens hufvud. Detta soldat-medel
förfelar sällan att göra sin verkan och Cinq-Mars spratt genast
upp i sängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
