Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näste uppmärksamhet de omständliga berättelserna om hvarje
betydande persons minsta och hemligaste handlingar, hvilka
berättelser han alltid erhöll af sina skickliga spioner. De
medföljde depescherna till konungen, hvilka alltid gingo
igenom hans händer och tillställdes sedan monarken åter
förseglade, men väl renade och sådane, som han ville låta
honom läsa dem. De enskilta noterna uppbrändes samtlige af
Josef, sedan kardinalen tagit kännedom om dem. Emellertid
tycktes ministern icke hafva fått tillräckligt med bref, utan gick
oroligt fram och tillbaka på golfvet, då dörren öppnades och
den trettonde kuriren inträdde. Denne var, att döma efter
utseendet- en knappt fjorton års gosse; han höll underarmen
ett bref med svart lack till konungen och gaf kardinalen blott
en liten biljett, på hvilken Josefs förstulna blick ej skymtade
mer än fyra ord. Richelieu darrade, sönderref biljetten i
tusen bitar, lutade sig till gossens öra och talade temligen länge
med honom, utan att han svarade; allt hvad Josef hörde, just
då gossen gick ur salen, var: «Kom noga ihåg, icke förr än
tolf timmar här efter.«
Under detta kardinalens samtal hade pater Josef
undangömt en mängd smädeskrifter från Flandern och England,
hvilka ministern alltid ville läsa, huru skarpa de än voro. I
detta afseende visade han en filosofisk köld, som han visst
icke ägde; men för att gifva sig skenet deraf för sin närmaste
omgifning, låtsade han ibland finna att hans ovänner icke
alltid hade så orätt och skrattade äfven åt deras skämt; men
de som hade en djupare kännedom om hans skaplynne, skönjde
likväl ett doldt raseri under denna skenbara hofsamhet, och
visste att han icke gaf sig någon ro, förrän parlamentet hade
dömt den fiendtliga skriften att brännas på Greve-torget,
såsom förolämpande emot Konungen i hans ministers, den högt
lysande kardinalens, person, och inom sig beklagade att icke
författaren brändes i stället för boken, hvilken glädje han
förskaffade sig så ofta han kunde, såsom han gjorde i fråga om
Urban Grandier.
Sålunda var det sitt oerhörda högmod, som han på
detta sätt hämnades, utan att han ville tillstå det för sig sjelf,
och han ansträngde sig länge, stundom hela året, för att öfvertyga
sig att statens väl berodde derpå. Sinnrik i att förbinda sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
