Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De båda kompanierna tågade under tystnad och med
allvarlig hållning långsamt utför den vall, som de med sådan
bäst intagit.
Cinq-Mars närmade sig sin vän. — «De der hjeltarne
äro temligen illa belönte; intet ynnestbevis, ej någon
smickrande fråga!«
«Deremot,« svarade den okonstlade de Thou, «får jag
komplimenten, som kommit hit, nästan emot min vilja. Så
går det till i verlden; men den verklige domaren bor i
höjden och honom kan man icke förblindat
«Detta skall dock icke hindra oss att i morgon låta döda
oss, om så påfordras,« sade den unge Olivier skrattande.
ELFTE KAPITLET.
MISSTAGEN.
Då ordningen kom till Sankt Julian,
tre tärningar slog han i bordet
och dristigt han vände sin blick på herr Fan,
då spetsfundigt han tog till ordet:
Kom spela ett kast om Gumman med mig
Hvem som hennes själ skall taga till sig.
GAMMAL LEGEND.
För att kunna visa sig för konungen, hade Cinq-Mars,
som förlorat sin häst på vallen, måst sätta sig upp på en
lifgardisthäst, hvars ryttare blifvit sårad i striden. Under det
de båda kompanierna kommo långsamt tågande utför vallen,
kände han någon klappa sig på axeln, och då han vände sig
om, såg han den gamle Grandchamp, som förde en ganska
väcker grå häst vid tygeln.
«Behagar ej herr markisen sitta upp på sin egen häst ?«
sade han. «Jag har lagt på honom sadeln och det
guldbroderade sammetsschabraket, som blifvit liggande i grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
