Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, min Gud! när jag betänker att en spanjor mycket väl
skulle kunnat taga alltsammans, eller till och med en
fransman; ty nu för tiden finnes det många, som taga allt hvad
de komma öfver, liksom det vore deras tillhörighet; och
dessutom säger ordspråket: att’ det som faller i grafven tillhör
soldaten. De hade också kunnat taga dessa fyrahundra
guldstycken, som herr markisen (vare det sagdt utan förebråelse)
glömt i sina pistolhölster. Och pistolerna sedan! sådana
pistoler! Jag har sjelf köpt dem i Tyskland och ännu äro de
lika goda, och låsfjedrarne i lika fullkomligt skick, som då.
Det kunde väl vara nog att låta skjuta ihjäl den lilla stackars,
svarta hästen, som var född i England, lika säkert som jag
är född i Tours uti Touraine, utan att på köpet låta fienden
få alla dessa dyrbarheters
Under dessa klagovisor fortfor den redlige gubben att
sadla den grå hästen, och som aftåget skedde långsamt, gjorde
han sig ej heller brådtom, utan använde största
uppmärksamhet att passa stiglädren och att spänna hvarje rem och sölja,
så att han derigenom fick rådrum att fortsätta sitt tal.
«Jag ber herr markisen om förlåtelse att jag är litet
långsam; men det kommer sig deraf att jag försträckte
armen, då jag hjelpte upp herr de Thou, som föll omkull då han
skulle bistå er vid den stora kullerbyttans
«Hvad? var du också med, gamle tok?« sade
Cinq-Mars. «Detta är icke din syssla, och jag hade ju befallt dig
att bli qvar i lägrets
«Åh, hvad att bli qvar i lägret beträffar, så är det
något helt annat, men jag kan ej stanna der, ty då jag hör ett
böss-skott, skulle jag bli sjuk om jag ej finge se elden. Min
syssla är att se efter era hästar och ni sitter ofvanpå dem,
herre. Tror ni inte att jag velat frälsa det lilla svarta
kräkets lif, som ligger der i grafven, om jag kunnat? Ack, hvad
jag höll af honom, herre! En häst, som i sina dagar tre
gånger vunnit priset i kappränning! När jag ratt tänker på
saken, har hans lif varit alltför kort för den, som älskade
honom så högt som jag. Han lät ingen annan gifva sig
hafre än sin Grandchamp, och då smekte han mig alltid med
hufvudet, och bästa beviset derpå är den här örsnibben, som
han en vacker dag afbet; men det gjorde han icke i ond me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
