Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, den gode vännen, tvärtom. Ni skulle bara sett huru
han gnäggade af ilska, då någon annan kom honom när;
derföre slog det goda kräket också af benet på Johan.
Jag-höll så mycket af honom! Också stödde jag honom, då han
föll, med ena handen, och herr Locmaria med den andra. I
början trodde jag att båda skulle stiga upp igen, men tyvärr
kom blott den ena derifrån med lifvet, och det var den jag
kände minst. Ni tycks skratta åt hvad jag säger om er häst,
herre, men ni glömmer att i krigstider är hästen ryttarens
själ; ja, just hans själ, min herre. Ty hvem är det som
skrämmer fotfolket? Jo, det är hästen och visst icke karlen,
som, sedan det en gång burit åstad, inte gör mera nytta i
sadeln än en halmkärfve. Hvem är det, som utför rätt
många bedrifter, hvilka man beundrar? Jo, det är åter
hästen! Och ofta skulle hans herre vilja vara ett långt stycke
väg ifrån det ställe, der han emot sin vilja vinner seger och
belöning, hvaremot den stackars hästen icke får annat än
stryk. Hvem är det väl som vinner priset vid kappränningar?
Jo, det är åter hästen, som derföre icke får bättre qvällsvard än
vanligt, hvaremot hans herre stoppar pengarne i sin ficka, blir
afundad af sina vänner och ansedd af alla höga herrar,
likasom han sjelf hade sprungit. Hvem är det, som jagar
rådjuret, men icke får sticka den minsta bit deraf i sin mun?
Jo, det är också hästen! hvaremot det stundom händer honom
att sjelf bli uppäten, stackars djur, och under ett fälttåg med
salig herr marskalken hände det mig en gång... Men hvad
fattas er, herr markis? Ni blir så blek ...«
«Bind något kring mitt ben, en näsduk, rem, eller hvad
som helst, ty jag känner en brinnande smärta der och vet ej
hvad det är.«
«Herre, jag ser ett hål på er stöfvel och det kunde nog
vara efter en kula, men blyet är menniskans vän.«
"Emellertid gör det rätt ondt.«
«Den man älskar, den agar man; och blyet! ingen må
förtala blyet; hvem är det, som ...«
Under det vår hedersman nu band en näsduk omkring
sin herres ben, nedanom knäet, ämnade han börja ett lika
orimligt loftal öfver blyet, som nyss öfver hästen, då så väl
hans som Cinq-Mars’ uppmärksamhet fästades på en liflig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
