Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’knade ett ljusblått täckelse, beströdt med silfverpaljetter;
den ännu upphettade luften rördes blott af lätta fläktar från
Medelhafvet och allt larm hade upphört på jorden. Den
trötta hären hvilade under tälten, hvilkas rader utmärktes af
vakteldarne, och den belägrade staden tycktes vara försänkt i
samma sömn. På vallarne syntes blott de af månen
försilfrade spetsarne af skiltvakternes vapen eller rundernas irrande
ljus, och man hörde blott dessa vakters dystra och förlängda
rop, hvarigenom de sökte hålla hvarandra vaksamme.
Endast omkring konungen voro alla vakne, ehuru de
höllo sig på afstånd ifrån honom. Han hade låtit hela sitt
åt-iölje aflägsna sig och gick nu ensam fram och tillbaka
framför sitt tält, hvarunder han stundom stannade för att betrakta
den sköna himmeln och tycktes försänkt i sorgliga betraktelser.
Ingen vågade afbryta honom, och de få förnäma herrar, som
ännu qvardröjde i högqvarteret, befunno sig omkring
kardinalen, som tjugu steg från konungen satt på en liten
gräsbänk, hvilken soldaterna uppkastat. Der torkade han sin
bleka panna, och trött af dagens själsansträngningar samt
vapenrustningens ovana tyngd, yttrade han några hastiga, ehuru
alltid uppmärksamma och artiga ord till dem, som vid
bortgåendet helsade på honom; snart var ingen annan qvar än
Josef, som pratade med Laubardemont. Kardinalen vände
ögonen åt konungens sida, för att se om monarken icke skulle
tilltala honom, innan han gick till sängs, då han fick höra
ljudet af hästfötter. Kardinalens gardister anropade de
ankommande och läto Cinq-Mars rida fram endast åtföljd af
de Thou.
«Ni kommer för sent, unge man, om ni vill tala med
konungen,« sade kardinalen med skarp stämma; «man låter
icke hans Majestät vänta.
De båda vännerna ämnade förfoga sig bort, då Ludvig
XIII sjelf höjde sin röst. Denne furste befann sig nu i ett af
dessa falska lägen, som utgjorde hela hans lifs olycka. Ehuru djupt
uppbragt mot sin minister, kunde han icke dölja för sig sjelf,
att han hade honom att tacka för dagens seger, hvarjemte han
ville underrätta honom om sin afsigt att afresa från armén
och uppskjuta Perpignans belägring. Han slets sålunda
emellan behofvet att tala med honom och fruktan att icke kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
