Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framhärda i sin vrede. Ä sin sida vågade ministern icke
börja samtalet, i ovisshet om de tankar, som hvälfdes i hans
herres hufvud, och af fruktan att illa välja sin tid, men kunde
likväl icke förmå sig att först begifva sig till hvila. Båda
befunno sig derföre i samma belägenhet, som tvenne älskande,
hvilka blifvit oense med hvarandra, men önska en förklaring,
då konungen med glädje omfattade första tillfälle att komma
ur denna obehagliga ställning. Slumpen var emot ministern;
vid sådana hårstrån hänga de så kallade stores öden.
«Är det icke herr de Cinq-Mars?« sade konungen med
hög röst. «Han är välkommen, ty jag väntade honom.«
Den unge d’Effiat red fram till konungen och ville stiga
af hästen några steg ifrån honom; men han hade ej väl satt
foten på marken, förrän han dignade ned på ett knä.
«Förlåt, sire,« sade han, «jag tror att jag blifvit sårad.«
Blod utflöt ymnigt ifrån stöfveln.
De Thou, som sett honom falla, skyndade fram för att
understödja honom. Eichelieu begagnade äfven detta tillfälle
att närma sig med tillgjord ifver. «Befrien konungen från
detta skådespel« utropade han; «det synes ju att denne
yngling kämpar med döden.«
«Det får ej ske,« sade Ludvig, som sjelf understödde
den sårade; «en fransk konung kan tåla se en döende och är
icke rädd för blod, som flyter för hans skull. Denne yngling
väcker mitt deltagande och han skall bäras invid mitt tält,
der han kan skötas af mina läkare; om hans blessyr icke är
svår, skall han följa med mig till Paris, ty belägringen må
hvila, herr kardinal. Jag har sett nog deraf, och andra
angelägenheter kalla mig till hufvudstaden. Jag låter er här
föra befälet i min frånvaro — det var blott det jag ville
säga.«
Med dessa ord gick konungen hastigt in uti sitt tält,
företrädd af sina pager, som buro stora vaxljus.
Kungliga tältet stängdes och Cinq-Mars blef bortburen af
de Thou och sina betjenter; men ännu stod Richelieu häpen
och orörlig på samma ställe, der detta uppträde ägt rum;
han tycktes liksom slagen af åskan, så att han hvarken såg eller
hörde dem, som omgåfvo honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
