Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ung? åh ja, för några dagar sedan var jag ännu ung;
men sedan dess har jag åtminstone framlefvat tvenne
menniskoåldrar, ty jag har tänkt och lidit så mycket; se mitt ansigten
Hon blottade nu ett regelbundet skönt ansigte, som
lifvades af ett par stora, mörka ögon; men utom dem skulle
man trott henne vara ett spöke, så stor var hennes blekhet;
hennes läppar voro blå och skälfvande och hennes tänder
skallrade af frossa.
«Ni är sjuk, min syster.« sade ministern rörd och
fattade hennes hand, som han kände var brinnande het. Ett
slags vana att underrätta sig om sitt eget och andras
helsotillstånd ledde hans fingrar till hennes magra arm och han
kände pulsen häftigt arbeta af en rasande feber.
«Men,« fortfor han med mera deltagande, «ni tar lifvet
af er med större späkelser, an menniskokrafter kunna uthärda,
särdeles vid så unga år. Hvad har kunnat förmå er dertill?
Har ni kommit hit för att anförtro mig det? Tala med lugn
och lita på mitt bistånds
«Förtro mig till menniskor?« svarade den unga qvinnan.
«Ack nej, aldrig! Alla hafva de bedragit mig; jag förtror
mig ej mera till någon, ej en gång till Cinq-Mars, ehuru han
snart skall dö.«
«Hvad!« sade Richelieu med rynkad panna och ett
bittert skratt; «hvad, känner ni denne yngling? Är det han som
vållat er olycka?«
«Ack nej, han är nog god och afskyr de elaka; och just
det kommer en dag att göra hans olycka. Dessutom,« sade
hon och antog plötsligt en sträng och vild uppsyn, «äro karlarne
svaga, och det finnes vissa saker, som qvinnor måste utföra.
När det icke fanns några behjertade män i Israel, uppsteg
Debora.«
«Men huru har ni lärt er alla dessa vackra saker?«
fortfor kardinalen, som alltjemt qvarhöll hennes hand.
«Ack, det kan jag ej förklara för er,« svarade hon med
mild röst och rörande enfald; «ty ni skulle ej förstå mig; det
är den onde som lärt mig alltsammans och bringat mig i
förderfvet.«
«Ja, mitt barn, det är alltid han, som för oss i
förderfvet; men han undervisar oss illa,« sade Kichelieu med en fader-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
