Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jjo-t beskyddande min och tilltagande medlidande. [-«Huru-]edes-] {+«Huru-
]edes+} har ni försyndat er? säg mig det; ty jag förmår
my eket.«
«Ack,« sade hon med tveksam uppsyn, «ni förmår
mycket öfver krigare, öfver tappre och ädelsinnade män: under
ert harnesk klappar helt säkert ett rättskaffens hjerta; ni
alen gammal general, som icke känner de brottsliges ränker.«
Eichelieu smålog, ty detta misstag smickrade honom.
«Jag har hört er nämna kardinalen; hvad vill ni
honom? Hvad önskar ni af honom ?«
Nunnan blef betänksam och lade pekfingret på pannan.
«Jag har glömt det,« sade hon, «ni har talat för
mycket med mig... Jag minnes ej mera denna föresats, men det
var likväl en hög tanke... Det är för den som jag ålagt mig
den fasta, som dödar mig, och jag måste skynda att utföra
den, eljest dör jag dessförinnan. Ack,« sade hon och stack
handen i barmen under kåpan, der hon tycktes fatta något,
«se der har jag denna tanke ...«
Hon rodnade hastigt, hennes ögon vidgades
utomordentligt och hon fortfor, i det hon lutade sig till kardinalens
öra: —
«Jag skall berätta allt för er; hör på: Urban Grandier,
min älskade Urban, har sagt mig i natt, att det var Eichelieu
som låtit döda honom. Jag tog en knif i ett värdshus och
jag har kommit hit for att mörda honom; säg mig hvar
jag kan finna honom.«
Den vid detta meddelande förskräckte och häpne
kardinalen ryggade tillbaka af fasa. Han vågade ej tillkalla
vakten, af fruktan för den unga qvinnans rop och anklagelser,
och likväl kunde ett utbrott af hennes vansinne blifva farligt
för honom.
«Denna rysliga historia skall då förfölja mig öfverallt,«
utropade han, under det han oaflåtet betraktade henne och
eftersihnade hvad utväg han skulle vidtaga.
De stodo stillatigande i samma ställning midt emot
hvarandra liksom, tvenne kämpar, hvilka begabba hvarandra
innan de börja striden, eller såsom rapphönshunden och hans
offer, förstenade af blickens makt.
Clnq-Mars. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
