Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Josef och Laubardemont, som följts åt vid utgåendet,
hade emellertid, innan de skiljdes åt, stannat ett stycke från
kardinalens tält och samtalade der, i afsigt att bedraga
hvarandra; deras ömsesidiga hat hade vunnit ökad styrka af deras
sista ordvexling, och hvar för sig hade de beslutit att störta
sin medtäflare hos deras gemensamma herre. Domaren
började samtalet, hvarpå båda beredt sig, i det de på en gång
räckte hvarandra armen, liksom af en gemensam ingifvelse.
«Ack, vördige fader, hvad det gjorde mig ondt, då jag
såg er illa upptaga några obetydliga, skämtsamma utlåtelser,
hvilka för en stund sedan undföllo mig.«
«Nej, vid Gud, det vare fjerran ifrån mig, min bäste
herre. Jag skulle då hafva glömt den kristliga kärleken?
Jag yttrar mig stundom med en helig värma, då det rör
statens och kardinalens bästa, hvilken jag är högst tillgifven.«
«Ja, hvem vet det bättre än jag, vördige fader? Men
ni gör mig väl också den rättvisan att erkänna min
tillgifvenhet för hans Eminens, hertigen-kardinalen, som jag har
att tacka för allt. Ack, jag har tyvärr tjenat honom blott allt
för nitiskt, enligt hvad jag nu finner, då han förebrår mig det.«
«Var lugn,« sade Josef, «han är icke ond på er; jag
känner honom noga, och han, som är så god emot sina
anhöriga, undrar icke på om en annan gör något för sin slägt.«
«Ja, deri ligger det,« svarade Laubardemont; «så förhöll
det sig också med mig. Min systerdotter och hennes kloster
hade varit alldeles förlorade, om Urban Grandier sluppit fri,
det inser ni lika så väl som jag; så mycket mer, som hon
icke riktigt hade fattat vår mening och pratade tok då hon
skulle framträda offentligts
«Är det möjligt? offentligt! Det gör mig verkligen ondt
för er skull! hvad detta måtte varit plågsamt!«
«Mera än ni kan föreställa er. Hon hade glömt sin
lexa under anfäktelsen, begick tusentals fel då hon talade
latin, hvilka vi afhjelpte så godt vi kunde, och slutligen
föranledde hon ett obehagligt uppträde på sjelfva
rättegångsdagen; ganska obehagligt för mig och domrarne: hon skrek
och afdånade. Jag försäkrar att jag skulle dugtigt lexat upp
henne, om jag ej varit tvungen att i största hast resa från
den lilla staden Loudun. Men ni finner det ju helt natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
