Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Egt att hon är mig kär, såsom min närmaste slägting, ty
min son har kommit på villovägar, och jag har ej hört talas
om honom på fyra år. Stackars lilla Johanna Belfiel! jag lät
henne bli nunna och sedan abbedissa, bara för att spara allt
hvad jag äger åt denne odugling. Om jag kunnat förutse
hans dåliga uppförande, hade jag låtit henne förblifva i
verlden.«
«Man har berättat mig att hon skall vara mycket
vacker,« sade Josef; «skönhet är en högst dyrbar egenskap för
en familj; man hade kunnat låta henne komma till hofvet och
presentera henne för kungen... Ack, ack!... fröken La
Fayette. .. hå, hå! fröken Hautefort... ni förstår... man
skulle måhända ännu kunna tänka på den saken...«
«Ack, deruti igenkänner jag er godhet, nådig herre; ty
jag vet att ni är utnämd till kardinal; hvad ni är god, som
tänker på er tillgifnaste vän!«
I detsamma befunno sig de båda samtalande vid ändan
af den tältgata, som ledde till volontärernas qvarter.
«Gud och hans heliga Moder beskydde er under min
frånvaro,« sade Josef och stannade; «i morgon reser jag till
Paris, och som jag ofta nog får att göra med denne lille
Cinq-Mars, skall jag på förhand göra honom ett besök och se
huru han befinner sig efter sitt sår.«
«Om man hade lydt mitt råd,« sade Laubardemont, «så
hade ni nu sluppit det besväret.«
«Ja, ni har, ty värr, rätt!« svarade Josef med en djup
suck och blickade uppåt himlen; «men kardinalen är inte
längre samma menniska; han uppfattar ej mer några goda
förslag och han gör oss alla olyckliga, om han fortfar på det
sättet.«
Munken bugade sig nu djupt för domaren och
aflägsnade sig.
Laubardemont följde honom en god stund med Ögonen,
och då han var fullkomligt viss om den väg han tagit, gick,
eller rättare sprang han till ministerns tält. — «Kardinalen
skickar bort honom,« tänkte han, «och är således ledsen vid
honom; jag känner hemligheter, som kunna bringa honom på
fall. Jag skall dessutom berätta att han uppvaktar den
blifvande gunstlingen, och jag skall uttränga denne munk ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
