Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motstånd med sig, ty hon yttrade ej ett ljud, drog ingen suck,
utan följde honom med hufvudet nedböjdt mot bröstet,
liksom försänkt uti en djup dvala.
TRETTONDE KAPITLET.
SPANJOREN.
En verklig vän, hvad dyrbar skatt
ty sorgerna i våra hjertan
han ser och sparar oss den smärtan
att sjelfve yppa dem.
LA FONTAINE.
Emellertid föreföll ett helt olika uppträde i det tält, dit
Cinq-Mars blifvit förd. Konungens yttrande, som var den
första läkande balsamen på hans sår, åtföljdes af hofkirurgernas
ifriga omsorger, och blodförlusten härrörde endast från en
förflugen kula, som var lätt uttagen. Han fick tillstånd att
resa till Paris, och allt var i ordning till affärden. Den sjuke
hade ända till midnatt emottagit besök af vänner och bekanta.
Den lille Gondi och de Fontrailles, hvilka äfven ämnade att
resa från Perpignan till Paris, voro bland de förste, som
infunno sig; för detta pagen Olivier d’Entraigues åtföljde dem,
för att lyckönska den lycklige volontären, som konungen
tycktes hafva utmärkt; ty till följd af denne monarks vanliga
kallsinnighet emot alla, som omgåfvo honom, hade man ansett
de få ord han yttrat, såsom säkra bevis på framtida ynnest,
hvarföre alla som erhållit kunskap derom, hade infunnit sig
för att lyckönska den nye gunstlingen.
Ändtligen var han nu ensam, liggande på sin tältsäng.
De Thou, som satt bredvid honom, höll hans hand, och
Grandchamp, hvilken satt vid sängfötterna, knotade ännu på alla de
besökande, som tröttat hans sårade herre, hvilken dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
