Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
numera öppna platsen. Han hade rusat upp ur sängen, hastigt
uppväckt af pistolskotten, stuckit fötterna uti ett par stora
fyrkantiga tofflor med höga klackar, och insvept i en vid
sidennattrock med upphöjdt guldbroderi, vandrade han af
och an i sin sängkammare, i det han hvar minut skickade ut
någon ny betjent, för att efterfråga hvad som var på färde,
och befallte att hans vanlige rådgifvare, abbé de la Riviére,
genast skulle efterskickas; men till all olycka var abbén
bortrest. Vid hvarje pistolskott sprang denne klenmodige prins
till fönstret, men såg ej annat än några facklor, som buros af
springande personer. Ehuru man sade honom, att de rop
han hörde, voro till hans förmån, fortfor han att i största
förvirring vandra genom sitt rum, med det långa, svarta håret
utslaget och de blå ögonen utspärrade och förstorade af oro
och förskräckelse; han var halfnaken, då Montrésor och
Fontrailles ändtligen anlände, och sågo honom slå sig för bröstet,
i det han alltjemt utropade: «Mea culpa, mea culpa!«
«Nå, kommen j då ändtligen!« ropade han till dem på
långt håll och sprang emot dem; «fort, fort! Hvad står på?
Hvad är det man har för sig der nere? Hvilka äro dessa
mördare? Hvad betyda dessa rop?«
«Det ropas: Lefve prinsen!«
Gaston, som låtsade icke höra detta svar, höll
kammardörren öppen en liten stund, på det hans husfolk, som stod
i galleriet, måtte höra hans yttranden, och fortfor, ifrigt
talande under häftiga åtbörder: — «Jag känner ingenting af
allt detta och har icke gifvit lof till något. Jag vill
ingenting höra, ingenting veta. Jag kommer aldrig att inlåta mig
i någon stämpling. Om det är upprorsstiftare som förorsaka
detta oväsen, så tala ej till mig derom, så framt j viljen vara
välkomne hos mig. Jag är icke fiendtligt sinnad emot någon
och afskyr dylika uppträden...«
Fontrailles, som kände sin man, svarade icke och
inträdde med sin vän, men utan brådska, på det hertigen måtte
få tid att låta sin första hetta svalna. Då detta skett och
dörren blifvit stängd, tog han till ordet: — «Nådig herre, vi
komina för att bedja er tusen gånger om förlåtelse för detta
tolks näsvishet, som oupphörligt ropar på er fiendes död
och som äfven skulle önska er till regent, om vi hade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
