Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olyckan att förlora hans Majestät; ja, folket är alltid så
frispråkigt, men samlingen var så stor, att vi omöjligen kunde
hindra dessa rop, som uttryckte dess käraste önskningar. Det
var hjertats rop i all dess uppriktighet; ett utbrott af varm
tillgifvenhet, som det kalla förnuftet icke förmådde qväfva och
som slutligen öfverskred alla gränser.«
«Men hvad har då tilldragit sig?« frågade Gaston,
något lugnare. «Hvad hafva de företagit sig under dessa fyra
timmar, som jag hört dem larma ?«
«Denna kärlek,« fortfor Montrésor kallt, «hade såsom
herr de Fontrailles nyss hade den äran nämna, så öfverskridit
alla gränser, att vi sjelfve blefvo hänförde deraf och kände
oss gripne af denna entusiasm, som alltid hänrycker oss, så
snart vi höra ers höghets namn, hvarigenom vi förleddes till
saker, som vi förut ej öfverlagt.«
«Nå, men hvad hafven j då gjort ?« återtog prinsen.
«Dessa saker, hvilka herr de Montrésor nyss hade den
äran nämna,« svarade Fontrailles, «äro just desamma jag
förespådde i går aftons, då jag hade den äran samtala med ers
Höghet.«
«Derom är nu icke fråga,« inföll Gaston. «Ni kan icke
säga att jag har befallt, eller tillåtit något. Jag befattar mig
med ingenting och förstår ej att regera...«
«Jag erkänner,« fortfor Fontrailles, «att ers Höghet
ingenting befallt, men ni tillät mig likväl förespå, att denna natt skulle
blifva störd omkring klockan tu och jag hoppades att
derigenom hafva minskat er öfverraskning.«
Fursten blef nu småningom lugnare, och då han såg,
att han icke kunde skrämma de båda kämparne, samt hans
samvete dessutom påminte honom det bifall han dagen förut
gifvit dem, hvilken påminnelse han äfven läste i deras ögon,
satte han sig på sängkanten, betraktade dem med
domareuppsyn och sade ännu en gång med en befallande rost: —
«Nå, men hvad hafven j då gjort?«
«Ah, så godt som ingenting, nådig herre,« svarade
Fontrailles. «I folkhopen träffade vi händelsevis några vänner,
hvilka råkat i gräl med Chavignys kusk, som hållit på att
köra öfver dem, och deraf följde några häftiga utlåtelser, några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
