Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej. Han måste stiga ännu högre; hertiginnan af Mantua
måste minst hafva en prins till make. Han måste blifva det.
jag för min del kan ingenting uträtta; jag är icke drottning, utan
konungens försummade hustru. Det finnes ingen annan an
kardinalen, den eviga kardinalen... men han är hans fiende,
och kanske detta upplopp ...«
«Ack, det är början till kriget emellan dem. Det har
jag ty värr nu insetts
«Då är han förlorad!« utbrast drottningen och kysste
Maria. «Förlåt, mitt barn! jag söndersliter ditt hjerta, men
i dag måste vi se och tala om allt; ja, han är förlorad, om
han sjelf icke kan störta denne elake man, ty konungen hjelper
honom icke; endast styrkan ...«
«Han skall störta honom, ers Majestät; han skall göra
det om ni understöder honom. Ni är liksom Frankrikes
gudomlighet; ack, jag besvär er! skydda engeln emot djefvulen;
det gäller ert, ert kungliga hus’ och hela Frankrikes bästa ...«
Drottningen smålog: — «Men framför allt, ditt bästa,
är det icke så, min dotter? och derföre skall jag också omfatta
hans sak allt hvad jag förmår. Min makt är icke stor, det har jag
redan sagt dig, men sådan han är, lånar jag dig honom hel
och hållen; bara denne engel icke nedlåter sig till dödssynders
tillade hon med menande blick; «jag har i natt hört hans namn
utropas af röster, som varit honom ytterst ovärdiga.«
«Ack, ers Majestät, jag skulle kunna svära på att han var
okunnig derom.«
«Vi skola ej tala om statssaker, mitt barn, hvaruti du
ännu icke är särdeles bevandrad; låt mig nu sofva något, om
jag kan, innan min toilett-timma; mina ögon brinna, och
kanske dina äfven.«
Den älskvärda drottningen lutade härvid sitt hufvud
mot kudden, som dolde det lilla skrinet, och Maria såg henne
snart insomna af trötthet. Då uppsteg hon och satte sig uti
en stor fyrkantig länstol med stora armstöd, der hon med de
hopknäppta händerna liggande i knäet började öfvertänka sin
sorgliga belägenhet: tröstad af sin goda beskyddarinnas
anblick, kastade hon ofta sina ögon på henne, för att vaka öfver
hennes sömn, och nedkallade öfver henne alla de välsignelser,
som kärleken vanligen slösar på sina beskyddare. Stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
