Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka jag icke afviker. Således lofvar jag nu, till exempel,
att föra denne herre genom Pyreneiska passen till Oloron,
lika säkert, som vore det här i skogen, samt att försvara
honom emot sjelfva djefvulen om så påfordras, äfvensom att edra
papper skola blifva återförda till er utan minsta fläck eller
rispa. Någon belöning vill jag ej hafva, ty jag finner den
alltid i sjelfva handlingen. För öfrigt emottager jag aldrig
penningar, ty jag är adelsman. Laubardemonts ätt är
gammal och ädel.
«Farväl dä, ädle man,« sade Cinq-Mars; «res!«
Sedan han räckt handen åt Fontrailles, fördjupade han
sig suckande i skogen, för att återvända till slottet Chambord.
TJUGONDE KAPITLET.
FÖRELÄSNINGEN.
Omständigheterna liksom uppenbara
snillets konungamakt, de utdöda
folkslagens sista tillflykt. De store
skriftställarne ... dessa konungar, som icke
bära namnet, men verkligen regera
genom karakterens styrka och tankarnes
storhet, väljas af de händelser, hvilka
de äro utsedde att leda. Utan förfäder
och utan afkomma, de ende af sin slägt,
försvinna de efter fulländadt värf och
lemna efterverlden sina föreskrifter,
hvilka hon troget verkställer.
F. DE LAMENNAIS.
En afton, någon kort tid efter de tilldragelser vi nyss
skildrat, stannade flere täckvagnar utanför ett litet, temligen
vackert hus, som låg i ena hörnet af det kungliga torget; och
allt emellan öppnades den lilla porten, dit man uppsteg på
tvenne stentrappsteg. Grannarne stucko flera gånger ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
