Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huldas person genom sin kärlek, genom den trollkraft hon
utöfvar:
Vid den sol, som än mig lyser
Vid den dag, som snart jag skyr
Vid den aning, som jag hyser,
Vid den engel, som mig flyr,
Vid den kärlek, som mig bränner,
Vid den död, som väntar mig,
Vid den trollkraft, som jag känner
Svär jag att tillhöra dig.
Denna trohet in i döden är ett af de vanligaste
balladmotiven. Kärlekslöftet uppfattas bokstafligen som en
förskrif-ning, hvilken gifver den ena parten makt att, äfven själf död,
återfordra den andra. Detta förhållande illustreras ständigt
i balladerna I Bürgers Leonore kommer den döde älskaren
tillbaka för att hämta sin tillhörighet, flickan, som svurit
honom tro och kärlek in i döden. Med ännu mera vildhet
är motivet utfört i Goethes Die Braut von Korinth. Det är
detta motiv, som vi återfinna i ”Hafsfrun”. Skillnaden är
endast den, att det icke är en gengångare, som återkommer,
utan en elementarande, hvilken framträder och vill bemäktiga
sig en dödlig och draga honom ned tiil sig.
- Äfven själfva spökscenen i tredje aktens första scen1
är utförd i skräckballadens stil, där intet är vanligare än att
spökena i sina svepningar vid midnattstimmans slag tråda
dansen mellan kyrkogårdens mossiga grafstenar. Jämför
t. ex, Goethes ”Der Totentanz”.
Flera intentioner i dramat gå tillbaka till Shakespeare.
Dit hör naturligtvis först dessa ”trollsätt å la Macbeth”,
hvüka mycket rikligt förekomma i dramat. I första scenen
draga Hulda och hennes tärnor Hertig Magnus genom sina
besvärjelser ned till sjöstranden. Man igenkänner med
lätthet i denna framställning den berömda scenen ur Macbeth,
då de tre’ häxorna på heden genom sina signerier locka
Macbeth i sina garn, fast iklädnaden delvis är en annan.
Här är det en hafsfru och hennes tärnor, där de tre häxorna,
1 Se Arwidssons upplaga af Livijns skrifter, I, sid. 122.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
