- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
236

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det är icke bra, det är dåligt, förskräckligt
dåligt, sämre än någonsin, sade hon och grät
ännu mera bittert.

Under det han förgäves sökte utfundera,
vad som väl så kunde bedröva henne, togs
hans uppmärksamhet i anspråk av ett
egendomligt buller, som trängde ned från
sängkammaren, trots den uppsluppna banketten.
Krossade av en osynlig knytnäve föllo
fönsterrutorna i mellersta våningen klirrande
till marken, den ena efter den andra,
spridande ett regn av skarpa skärvor i luften.
Inifrån kammaren däremot trängde djuriska
läten, än klagande som en kalvs råmainde,
än vredgat som tjurens jublande bölande,
då han sänker hornen.

— Vad är det, sade Conrad rynkande
pannan och rullade med ögonen, som ville
de tränga ut ur sina hålor.

— Han förbannar dig, jämrade sig Anna
i vild smärta, förlorande besinningen.

Conrad bleknade och bävade. —- Om han
förbannar mig, frampressade hän med isande
röst, så förbannar jag också honom. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 7 07:15:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free