Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
failers, Thors, hammare, ej till det oädla
bruket att krossa insekter, men att tukta
jettar, och dä lian med ena handen mot
Kellgren försvarar det menlösa knotet,
som ntan annat anspråk än glädjens,
leker i solskenet vid Parnassens fot,
vinkar han med den andra Leopold till
ärlig strid, med och om ära*). Också har
*) ”Stockholm den ? Julii 1785.
Til Leopold t.
Jag denna gången verkeligen bön faller ora
förlåtelse. Min ringa kärlek för dessa
cu-rialiska ödmiukheter, bör gifva någon vigt
åt denna. Et litet öfverseende har giort at
några postdagars bref kommit at ligga qvar.
Jag har derföre så sent som 1111 fått IIr
Bi-bliothccaricns. Detta fel eller denna
olycka, som likväl kostat niig någon oro i
anseende til Ilr Bibliothecariens tänkesätt för
mig, har åter å min sida ej den minsta
gemenskap med min vördnad eller med denna
känsla af lefvande beundran, hvars skäl ej
mera kunna uphöra.
llvarföre fortfara at göra sig litterära
o-läuner? Derföre al jag vil hafva uonlitterära
vänner. Det som förtjusar mig och det jag
söker, är >änner tagna ur den rena
mensk-liglieten; dyrkan, laf af själen, af naturens
folk. Är ej detta den enda rena orli eviga
ära? livad giorde de dum- eller <jvick-lärdas
förbannelse eller pris? annat än dagens
brokiga comedi. Den verkan en själ af ljus
och eld gör på andra själar, pä det ädlaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
