Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen Svensk författare si gripit in uti
sin tid, så ryckt sina landsmän med sig,
och genom dem på det masta af
menuisko-hopen, odödligen, — denna verkan är dess
gudomlighet. De lärde och de qvicke, o
Gud! i stället för de uplyste och snillen,
livad ii ro de i den stora menskligheten. i
den sanna verlden? 10000 lärde och 10000
qvicke dö årligen på jordens rund.
Förgängelsens dödsuck öfver denna dag-grödan!
som aldrig kände annat än bokens fördom
och stundens lilla infall, som aldrig1 älskade
det stora, derföre at de kände sig små!
Jag gör nr Dibliothekarien en proposition
af styrka, efter min princip at älska: Jörst
rätt, dcrnäst människan. Tillåter Ilr
Ifiblio-thekarien mig skrifva emot sig? denna Ln~
vcitcro nuistigicn är äfvenså orättfärdig soin
qvick. Jag ponerar at vi bägge interessera
det allmännas vett, och dcltage i den stora
uplysningen. Lider den ej af en vänskap,
som ger mera åt personen, än åt själens
sjelfständighet; som anstår mera Ilerodes
med Pilatus, än et Snille och en Vis? Större
själars vänskap bör ej vara det minsta öfver
eller under det rena förträffeliffa, de känna
hos hvarannan; bör svara lika jämt emot den
merit, med hvilken de bestrida hvarannan,
som den med hvilken de befordra, tjena,
uplyfta hvarannan.
Lät oss gifva et exempel som sällan
blifvit gifvet. Lät oss säga gayement: vi sldss.
Slåss, le ock hedre hvarannan.
Först rätt, dcrnäst människan. Det förra
angår alla, det sednare en viss. Det är deu
heliga första af mina maximer. 1 deu ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
