Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prinsessan, och som lätt kunde smitta hela hofkretsen, der
fru La Flotte redan var illa anskrifven. Flera utvägar,
framstäldes och förkastades. Desideria talade med
foglighet; Karl Johan med värme. Omsider utbrast han:
“Trätofröet måste undanrödjas; — din La Flotte måste
bort!“
Och sedan kronprinsessan med en suck samtyckt till
denna uppoffring, föll han in i djupa tankar, ur hvilka han,
liksom uppvaknande, hastigt utropade:
“Nej, Desideria! det skulle kosta på dig. Det skulle
utom dess så, som nu sakerna utvecklat sig, ej göra
tillfyllest. Man måste sätta yxan till roten; man måste laga
att allt blir glömdt. . . allt, begriper du? Din ställning
här är besvärlig, kinkig, framför allt pinsam för dig sjelf,
så länge du blott är andra eller tredje personen. Det der
kan icke dröja länge. Sedermera är det du, och ingen
annan, som föreskrifver lagar i sällskapskretsarna; ty du
blir då första personen. Regerande drottning sjelf, blir
det en helt annan sak!..
Karl Johan tystnade och tycktes ånyo falla in i
funderingar.
“Jag förstår,“ tog kronprinsessan med lugn och fast
ton till ordet, under det hennes uttrycksfulla ögon liksom
läste i hennes gemåls, “min närvaro här i landet är tills
vidare öfverflödig.“
Det var som derest en sten blifvit vältrad från Karl
Johans bröst. Likväl förrådde både röst och åtbörder ett
visst bryderi, då han genmälde:
“Det är för att sedermera bli så mycket mer
efterlängtad, så mycket kärkomnare, så mycket mera firad vid
din återkomst. Himlen är mitt vitne, huru djupt jag
känner smärtan äfven för mig af denna uppoffring! Men jag
är skyldig den åt mitt kall; åt det folk, som med oinskränkt
förtröstan enhälligt lagt sina öden i min hand; åt den
konung, som gjort mig till sin son och införlifvat mig med
Yasas stam. Med hvarje postdag skola vi skrifva till
hvarandra, och vid hvarje tilldragelse af vigt skall jag
skicka dig ilbud... I Paris lefver du i alla fall mycket
angenämare. Du tar väl emot och beskyddar de svenskar,
som göra dig sin uppvaktning. Du ger banketter i ditt
palats vid gatan Anjou. Du besöker Tuilerierna, icke mer
som uppvaktande, utan som vederlike. På stället far du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
