- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 1 /
38

(1881) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

historiska tidsbilder.

parsticket och igenkände, angenämt öfverraskad, sin egen
afbildning vid unga år, klädd i republikens generalsuniform*).

Med en sakta tryckning på axeln väckte han henne
ur sina drömmar. Fröken Koskull spratt upp, med uttryck
af den största häpnad.

“Blif ej förskräckt, sköna Marianne!“ tog Karl Johan,
inställsamt småleende, till ordet. “Det är en vän, ja, en
vän!... begriper ni? Om min bild icke misshagar er,
hvarför skulle ni då med ovilja anse min person ?“

“Nådige herre!“ stammade fröken, i yttersta
förlägenhet. “Jag trodde mig vara ensam . . . Ers kungl. höghets
oväntade närvaro ... Ah! jag qväfs ...“

Och hon dignade tillbaka på stolen.

Karl Johan fann allt för mycket sin räkning vid detta
mellan-fyra-ögon, att ringa på hjelp. Under det han med
ena handen framtog ur sin ficka en liten flaska af perlemor,
inlagd med guld, och höll under frökens näsa, slingrade
han sin andra arm kring hennes hals, af liljans färg, för
att hindra hufvudet att sjunka. I denna ställning beskådade
han henne några ögonblick.

Hennes andedrägt var kort; hans brännande. Doftet
från hennes muns fylliga ros berusade. Han lutade sig
ned öfver dennas retande kalk ...

Just nu återkom fröken Koskull till medvetande; slet
sig lös; sprang upp från stolen; fixerade kronprinsen, med
en uppsyn af allvar och missnöje, och utbrast:

“Nådige herre! ... Hans maj:t slumrar i nästa rum. . .“
“Törhända irrar ni er, min vackra fröken !•* svarade
Karl Johan, med fattning, skalkaktigt och slugt. “Konungen
är sannolikt redan vaken, så att jag, utan att falla hans
maj:t besvärlig, kan göra honom min uppvaktning.“

Kronprinsen bemäktigade sig en af hennes händer,
tryckte den häftigt till sina läppar och gick ensam in i
Karl XIII:s sängkammare.

Dagen derpå föreföll en allvarsam öfverläggning mellan
tronföljareparet om sättet att afböja de menliga verkningar af
den spänning, som uppkommit mellan drottningen och kron-

*) Karl Johan satte med skäl högt värde på denna särdeles
fördelaktiga afbildning, hvaraf han ända till sista året af sin lefnad
förärade exemplar såsom prof af sin bevågenhet. Ingen senare bild af
fursten och konungen ger ett sådant begrepp om det ståtliga i hans yttre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/1/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free