Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det innanraäte af citron, som plägar åstadkomma äckel och
illamående.
Karl Johan tillkommer också erkänsla för puders
af-skaffande i Sverige. Alla ville bära sitt hår som han;
och fastän icke allas utseende blef lika uttrycksfullt nnder
det rundskurna krusade håret, befriades hufvudet åtminstone
från de löjliga och osnygga drifvorna af mjöl och flott,
samt från stångpiskorna, endast gjorda att skratta åt.
Det vin, som framsattes för gästerna, var långt ifrån
af samma godhet, som det man stälde vid den höge värdens
plats. Det hände till och med ej sällan, att åt dem anslogs
en drufsaft, som i nödfall med framgång kunnat begagnas
som ättika.
Af de adjutanter, som åtföljt honom från Frankrike,
var Flichet den oblygaste. Förargad att nödgas svälja
den vedervärdiga smörja, som vid kronprinsens bord kallades
matvin, under det han sjelf förtärde den läckraste drufmust,
passade Flichet en dag- kort före middagen på tillfället,
att byta om buteljer, satte sig i besittning af kronprinsens,
och stälde sin egen, från nedersta bordsändan, framför
hans plats. Flichets upptåg slog in efter uträkning. Karl
Johan ärnade på vanligt sätt, utan att smaka, sluka sina
begge första glas; men i stället att svälja det han först
tog i munnen, sprutade han ut vinet, och med ögon, gröna
af vrede som krokodilens, röt han: att man velat gifva
honom förgift.
“Ingalunda, nådige herre!“ tog Flichet härvid; till
ordet, “men jag har trott mig böra på detta sätt låta
komma till ers kungl. höghets kännedom, huru beskaffadt
det vin är, hvarmed vi undfägnas vid ers kungl. höghets
eget bord.“
Och nu förtäljde han, helt obekymrad, sitt puts.
Kronprinsen, i sitt sinne förtörnad på Flichet, riktade
sin vrede och en skrapa mot hofmästaren, samt låtsade
fullkomlig okunnighet derom, att olika godhet af samma
vinsort fanns vid hans bord. Från den dagen vankades
alltid drickbart vin, der Flichet satt: huruvida detta
hädanefter sträckte sig kring hela bordet, lemnade berättaren
derhän *).
Den förste, som kunde skryta med namnet och
inflytandet af Karl Johans gunstling, var Camps, en vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
