Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
historiska tidsbilder.
ning för en ärftlig spira. Ehuru penningeföräringar till
sammanräknade ganska betydliga belopp giugo i bredd med
omförmälda befordringar, voro summorna likväl icke så stora,
att de kunna anses hvarken uppväga en så oerhörd tjenst,
eller svara mot det storartade i både åtkomst och utgift,
som var ett utmärkande drag hos franska statshvälfningens
hjeltar. Dessutom skedde dessa gåfvor plockvis, så att de
aldrig kunde försätta gåfvotagaren i välstånd, och så
frånstötande tecken till elakt lynne användes stundom vid deras
tilldelande, att det fordrades verklig nöd och förnekelse
af eget värde, för att hålla dem till godo; ja, bestämda
löften,, på hvilka ekonomiska företag beräknades, uppfyldes
icke, hvarigenom förluster och obestånd blefvo oundvikliga
följder. Detta trassel åstadkom mellanåt och för längre
tider anstötliga brytningar. Men onåden hade en
öfver-gång, och Otto Mörner njöt slutligen Karl Johans
personliga bevågenhet och förtroende oförkränkta, utan att likväl
frukterna deraf visade sig i annat, än ett tarfligt
lifstids-underhåll åt honom och hans barn, samt utmärkelsen att
vara den ende, som denne konung tilltalade med personens
dopnamn: “Otto!“
De enda egentligen smickrande vedermälen af hög
ynnest, hvaraf baron Mörner fick hugna sig var, att Karl
Johan befrämjade hans första äktenskap med statsministern
grefve af Wetterstetds syster, och att prinsen stod fadder
åt deras förstfödde, på 1830-talet aflidne son, hvilken,
sällsamt nog, föddes den 21 augusti 1811, första årsdagen
af tronföljare valet, och i dopet uppkallades efter Karl
Johans herr son och efterträdare “Oskar".
Karl Johans egenkärlek var ursprungligen orsaken
till det anmärkta förhållandet. Han ville icke hafva någon
annan, än sig sjelf, att tacka för Skandinaviens troner.
Han inbillade sig och ville inbilla andra, att hans rykte
varit tillräckligt för att blifva uteslutande föremålet för
folkets enhälliga val, och beräknade att, då han lemnade
den sannskyldige verkmästaren i mörker, ingen skulle
bemärka hvad han uträttat. Det var för honom så mycket
mer motbjudande att nödgas inför verldens ögon bekänna
sin ofantliga förbindelse till denne baron Mörner, som
konungen i sina egna anteckningar om sitt val till svensk
tronföljare, benämnt Mörner “individu obscur“ och gäckats
med “att han är ovanligt liten till växten och har ett föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
