Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
historiska tidsbilder.
vackre svensken och gjorde, tor att ega honom, uppoffringar,
dem han å sin sida med ridderlig frikostighet besvarade.
Det skulle bli föga underhållande att sysselsätta läsaren
med en beskrifvande förteckning på Karl Johans blå och
gula adjutantskorps. Ännu ett undantag måste likväl göras
från den glömska, hvaråt största delen kan utan förnärmelse
öfverlemnas. Så vida ej födelseorten uteslutande bestämmer
landsmanskapet, egde Sverige lika rätt som Norge, att
kalla general von Holst “sin“. Hvad han dock ostridigt
var helt och främst af allt, var sina höge beherskares
pålitligaste, redligaste, trognaste, lydaktigaste, tillgifnaste
och anspråkslösaste tjenare. Han var en af de
värderikaste juvelerna af det arf, Karl Johan emottog efter
Karl August, med hvilken Holst inkom till Sverige
och följde honom oskiljakligt till hans död, liksom Holst
sedermera till sin egen var oskiljaktig från Karl Johans
arbetsrum, der generalen på en gång var förste adjutant
och handsekreter, invigd i de hemligaste
förtroenden. Och åt ingen kunde dessa med mera trygghet
ant-vardas. Han hade en förtegenhet som skulle trotsat
sträckbänken, ett tålamod, som öfverträffade Karl Johans förmåga
att sätta det på prof, en undergifvenhet som skulle vunnit
bifall af österlandens envåldsherrar. Slaf i arbete, var
han det visserligen icke i tänkesätt; men han ansåg för
pligt och hade gjort sig till regel och vana sitt eget
sjelf-lorintande under sin höge herres vilja. En lögn hade
varit honom omöjlig: ^ ett försök att göra någon en otjenst,
likaledes; men fruktlöst vände man sig till honom med
bön om ett förord. Det skulle tillskyndat honom ett ljuft
nöje att kunna göra någon en tjenst; men att inmänga
sig i allmänna ärenden annorlunda, än som hand åt Karl
Johans hufvud, hade varit att öfverskrida rålinien för sina
skyldigheter: ett tilltag, hvarmed general Holst aldrig
kunde beträdas. När blixtsnabbt någon ny tanke uppsteg
hos Karl Johan, liggande på sin säng, och han ville
genomögna något af de tusentals olikartade papper, som, ordnade
både i portföljer och inom dessa, funnos i hans arbetsrum,
fick Holst först en vanlig tillsägelse att taga fram en så
och så beskaffad handling; men om det icke lyckades
hono’’1 genast finna henne, brummades till en början
förfärligt, ocn trognc ^naren öfverhopades med snubbor
och hån — vid ett xu^alle hette det t. ex. “Om den der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
