Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
adeln till skuldsättning, för att undergräfva dess sjelfbestånd,
till hvilket ändamål han i början upplät sin egen
kassa och ömsom lånade ut och köpte, hvarpå allt ofantliga
summor användes, oberäknadt dem, som Karl Johan i början
af sitt vistande i Sverige rentaf skänkte åt enskilda; och
att han tillbakahöll eller krossade dem af adeln, som det
ej lyckades honom att snärja eller förföra. Detta stod
tillika i sammanhang med hans grundåsigt. För honom funnos
blott två klasser menniskor af dem, som nalkades honom:
dem han kunde pudra in; de voro i hans tanke nöt, och
dem begagnade han helst. Till den andra klassen räknade
han dem, som sågo längre än för dagen, och af hvilka han
befarade att bli genomskådad; dem ansåg han för farligt
folk: de skulle, till hvad pris som helst, vinnas, — eller
störtas. Allt hänförde han till sin egen personlighet och
de fördelar eller olägenheter, han hade att vänta af hvarje
förhållande eller person; och hela hans regering, hela hans
statskonst hade uteslutande en personlig riktning: om den
öfverensstämde, eller icke, med Sveriges, var en tillfällighet
och behandlades som bisak.
Af utmärkta svenskar, som han förgäfves efterfrågade
bland trängseln i sitt audiensrum, saknades Sergel och
Dalberg. Att den senare var lika känd hätsk fiende till
Gustaf III och hans minne, som den förre dess ifrigaste
anhängare, betog emellertid deras uteblifvande den färg af
tillgifvenhet för den aflägsnade konungaslägten, som Karl
Johans i den punkten gränslösa misstroende och i brist deraf,
örontasslares beställsamhet ej underlåtit deråt gifva. Huru
han öfverraskade, smickrade och för sina afsigter vann
Sergel, är på ett annat ställe förtäljdt[1]. Sedan
kronprinsen genom excellensen Essen fått veta huru nära Dalberg
var bekant med det inre af den gustavianska tiden,
tillkännagaf prinsen tvänne gånger sin önskan att besöka
gubben; men då denne var rädd att nödgas omtala en
mängd oangenäma omständigheter, undanbad han sig i
underdånighet det tillämnade besöket[2].
Dels för att göra skuldsatta landtmän en tjenst och
förbinda sig dem, och dels i beräkning att medelst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
