Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL JOHAN OCH SVENSKARNE. 53
«
hvad folk tänkte, uppsnappa hvad som yttrades rörande hans
person, omvårdnad och åtgärder var så våldsam, att, ej
tillfreds med att hafva uppfostrat en här af enskilda
kun-skapare, bestod han fiolerna till yppigt lefnadssätt åt vissa
hushåll, mot vilkor att de skulle till honom inberätta hvad
de bjudna gästerna, eller på besök stadda vänner
samtals-vis läto undfalla sig, eller i förtroende meddelade. Denna
spejare-liga, alldeles oberoende af den lagliga
polismyndighetens verktyg, hade sina egna hufvudmän. Som sådan
ansågs först amiral Gyllenschöld; efter hans död: excellensen
Cederström, sedan, då han föll i onåd, någon kort tid baron
Nordin, tills slutligen äfven dessa trådar stannade i
Bra-heska händer. Det är lätt begripligt, att då Karl Johan
på dessa kunskaperier uppoffrade stora summor, och sqvallret
blef födkrok, handtlangarne, för att ej gå miste om sin
inkomst, hellre än att anmäla, att de ingenting visste,
ingenting hört, hopspunno förtal och osanningar. De
penningar som flöto sin kos genom denna kanal, verkade
sålunda i många afseenden menligt: handtlangarnes
sedeför-derfning — trefnaderis förstörande i umgängeslifvet —
furstens förande bakom ljuset, just i kraft af den falska dager
han sökte — förlusten af hans penningar, m. m.
Kunskaparne fingo sin ordentliga plats på Karl Johans
budget. Någon, som visste det, men icke kände beloppet,
mötte en dag på Norrbro en person, starkt misstänkt att
höra till yrket. De inläto sig i samspråk om åtskilligt,
och talet fördes slutligen på Karl Johans benägenhet för
och utgifter till spejare. “Men hvad kan väl en sådan få
i årligt arvode?“ sporde, med låtsad enfald, den ene. —
“Det lär vara olika. Somliga skola hafva 4000 riksdaler
banko,“ blef svaret. — “Ah kors!“ föll den förre i talet
uKan min herre lefva af en så ringa summa *) ?“
Ingenting var mera följdvidrigt och vidunderligt än
Karl Johans förhållande till svenska adeln. Af fördom och
hågkomster från sin jakobinperiod hatade han henne; af
högfärd och monarkiska beräkningar var hon honom dyrbar;
af panisk skuggrädsla fruktade han henne. Dessa
ofören-bara åsigter fogade han i tillämpningen sålunda tillsammans,
att han kastade sig i armarna på några få slägter, hvilkas
namn företrädesvis smickrade hans fåfänga: att han lockade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
