Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anslag: jag måste regera sjelf, icke blott, som jag gjort
hittills, genom mitt inflytande och mitt förord; nej! — Det
vore glömdt, i samma stund jag ej sjelf på stället vakade
öfver mina angelägenheter — utan med lagligen öfverlåten
myndighet, så att icke endast Sverige, utan Europa må
vänja sig att i mig se den laglige herskaren, och ingen
hvälfning i verlden sedermera må kunna plåna ut mitt
namn på listan öfver detta lands regenter ... Men huru
skall jag kunna förmå min far — ja, min far, i kraft af
en högtidlig akt! — att åt mig afstå väldet, åtminstone
på någon tid, han, som är så svartsjuk om dess yttre sken,
han, som vägrade tronföljden åt konungen af Danmark,
emedan man lyckligtvis kunde inbilla honom, att det då
skulle bli slut på hans makt, kanske på hans lif? ... Så
mycket bättre;... Det faller mig något in ... Förträffligt,
ja! Just hans kärlek till lifvet skall hjelpa mig. Läkaren
skall föreskrifva fullkomlig sinneshvila från statsvärf som
oundgänglig för helsans bevarande; och om det sedermera
skulle återstå någon betänklighet att besegra, så skall
Marianne.. . (gnuggar händerna) Ja, det är afgjordt! Det
måste lyckas!... Af alla mina kunskapare gör ingen mig
större nytta, än drottningens kammarherre; han är fin och
påpasslig: ingenting undfaller honom, ej en åtbörd, ej ett
ord, och ingenting försummar han att låta mig veta, och
det innan de det gäller ens hunnit gå till sängs.
(Småskrattar illistigt) ha! ha! ha! Hvem skulle kunna
misstänka den stumma, otympliga alabastervasen ? Och likväl
är det just hon, som innesluter Sveriges storhet och lycka,
det vill säga: underrättelser om jag kan sofva tryggt, eller
behöfver vara på min vakt. Ty är urnan tom, då har
ingenting förefallit; eljest fins der alltid en förseglad lapp,
utan underskrift och, för alla händelser, på ett oss emellan
öfverenskommet teckenspråk . . . Det är en begriplig yngling ;
jag skall anställa honom vid embetsverken och göra hans
lycka .. . (Till Brahe, som återkommer) Nå väl, herr grefve!
har ni till punkt och pricka efter min föreskrift uträttat
ärendet?“
Brahe (modstulen). “Ja, nådige herre! men urnan
är tom.“
Kronprinsen (häftigt och med bister uppsyn). “Hvad
djefvulen är det för dumheter ni pratar! (härmande Brahes
mjuka stämma). Tom!... Det är omöjligt. Begriper ni?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
