Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Är då Barfoth för öfrigt en erkändt utmärkt nyttig
eller ädel menniska?“ föll kronprinsen i talet.
“Det vågar jag ej påstå, nådige herre! men för brott
har han aldrig förr varit lagförd. Han är sina ålderstigna
föräldrars ende son, och hans begge systrar äro gifta med
män af anseende *).“
“Så mycket brottsligare, då en yngling af de
lyckligare lottade folkklasserna, med uppfostran, utan
berg-ningsbehof och med tillfälle till bättre umgängen sudlar sig
med brott. Nå väl! är han rättvist dömd?“
“Han är, förmodligen i förlitande på kungl. maj:ts
benådningsrätt, ganska strängt, till och med ovanligt strängt
dömd, nådige herre!“
“Jag frågar icke om han blifvit strängt, utan om han
är rättvist dömd, begriper ni?“ upprepade Karl Johan
med eftertryck, under det han fästade ögon af eldslågor
på Boye.
“Ja, nådige herre!“ svarade denne, “visserligen är
han dömd rättvist; men om ers kungl. höghet, som nu
kommer att utöfva konungamaktens höga
företrädesrättigheter, låter mildhet och nåd blifva den första handlingen
af dess regering, blir det ett anspråk mera på svenska
folkets underdåniga glädje, kärlek och tacksamhet, och det
lyckligaste förebud till en säll styrelse.“
Kronprinsen antog en sträng uppsyn, en ställning af
majestät och en ton af allvar och värdighet: “Ni medger,
min herre, att Barfoth blifvit rättvist dömd, enligt landets
lagar. Således måste han dö; ty en furste bör vara rättvis
den första så väl som den sista dagen af sin regering **).
Begriper ni?“
Och med en lätt böjning på hufvudet afskedade han
baron Boye.
När ingen mer återstod af dem som anmält sig till
företräde, än det omförmälda fruntimret med sitt barn, gick
Karl Johan sjelf ut till dem i yttre rummet.
“Hvad önskar ni af mig, min fru? Hvarmed kan jag
vara er till tjenst?“ tog han nu, med uppmuntrande
godhet, till ordet.
*) Sedermera biskop Wallenberg och öfversten Nisbeth.
**) Historiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
