Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skåne föregingo underrättelsen i Stockholm om oroligheterna,
och man kunde derför på förra stället omöjligen ana de
hjernspöken, som i anledning deraf skulle uppstå på det
senare. Medgifvas måste likväl, att missnöjet på särskilda
ställen uppenbarade sig i helt olika skepnader, och att
följderna kunnat bli, om icke ovissa, åtminstone mera
förhärjande, derest man låtit den skonsamhet, som bort ega, men
ty värr! icke egde rum, der det obeväpnade missnöjet
blott begärde upplysningar, utsträckas äfven till det
våldförande missnöjets dämpande.
Både klokhet och mensklighet föreskrefvo, att vid
Helsingborg använda just den allvarsamma mildhet, som
loftalaren öfver farfadren Bosen hos honom rosat, ty
svårmod klämde de hit vandrande flockarnas bröst och ingen
glöd af ilska brände i deras lugna blickar. Det var ett
missförstånd, som borde och kunde med upplysningar
undan-rödjas, ett misstroende som borde och kunde med
förnuftsskäl häfvas. Då den utmärkte läkaren Munck af
Rosen-schöld, som befann sig i granskapet, som kände Karl
Johans tal till Yermdöboarne och tillika torhända hans
personlighet, varnade dessa Skånes barn för den landsfaderliga
agan, svarade de: “att de intet ondt hade i sinnet, och
trodde derför, att intet ondt kunde vederfaras dem *).“ För
deras färska minne stod den gräsliga spegeln af det arma
landtvärnets öde. De talade derom med djup rörelse, med
ett vemod, som kräfde mera deltagande, än hämnd. Det
var en ädel fostbrödrakänsla, som förestafvade deras
förklaring : “vi vilja gå, alla eller ingen“ **). Det var en
aktningsvärd känsla af menniskovärde, att de satte sig emot
utskrifning genom lottning. Det var ursäktligt, att de
för-vexlade detta sätt att äfventyra lifvet, med ett annat, af
krigslagarna kändt, att om detsamma spela på trumman.
Det var ett drag af svensk fosterlandskärlek, värdigt det
slagfält för 100 år sedan på hvilket de stodo, förtjent att
lefva i häfderna och i landsmäns tacksamma och hänryckta
hågkomst; ett drag, som Karl XII och Stenbock skulle
besvarat med huldhet och uppmuntran, då dessa Skånes
ynglingar nu med en mun förklarade sig benägne: “att
*) Professor E. Z. Munck af Rosenschölds berättelse om upploppen
i Skåne 1811, intagen i 3:dje delen af Portefeuille, utgifven af
författaren till Skildringar ur det inre af dagens historia.
**) Anf. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
